Rörd till tårar

Så kom lördagen som jag längtat efter i flera månader och som min brorsdotter sett fram emot betydligt längre. I mycket god tid satt jag i kyrkbänken och väntade på att vigseln skulle börja, vigseln mellan min brorsdotter och mannen i hennes liv.

För mig var det stort och fint att få vara med om deras stora dag. Och redan när de skred in i kyrkan, med sin snart tvååriga son med sig, blev jag rörd. Så många tankar, minnen och känslor och det är så fint att få se unga människor lyckliga och med framtidstro. Hela vigseln var väldigt fint. Och den innehöll en stor överraskning där det kom till solosången. Det visade sig att det var brudgummens själv som sjöng till sin brud. Få visste att han ens kunde sjunga, ingen förstod var han hittade modet och alla var helt överväldigade. Ja, man får ta med sig flera näsdukar när man går på bröllop.

Efter vigseln gick vi ut i mörkret och kylan. Med mycket långa tomtebloss lyste vi upp brudparet men någon längre stund utanför kyrkan kändes inte aktuellt pga av vind och kyla. Vi for vidare till den restaurang där bröllopsmiddagen hölls.

Det blev en fin kväll med blandning av gammalt och nytt. Otraditionell bordsplacering, lättsamma tal och några lekar. Presentbord men ingen paketöppning. Tiden rann i väg och när restaurangen stängde åkte vi vidare till hotellet där de flesta gäster bodde. Jag var chaufför men smet med in i hotellet. Man vill ju få ut det mesta av dagen/kvällen.

Det blev en väldigt fin upplevelse, förstås personlig och inte så intressant för andra att läsa om. Men jag kommer att bevara minnet av denna dag djupt i hjärtat och vårda minne ömt.

Annons