Nummer 4

Årets andra dag började med en alldeles för lång sovmorgon. Behöver komma ut medan det är ljust och ger mig därför små uppdrag. Idag for jag till bibblan för att lämna tillbaka några böcker. Biblioteket är fortfarande stängt men jag har blivit uppmärksammad på att den tidigare rekommendationen om stängda bibliotek är upphävd och jag hoppas att vi kan påverka så att de öppnar vårt bibliotek snart igen. Det fanns ju en trygg och säker lösning för att hålla öppet så jag hoppas på ett snabbt beslut.

Vid min bil på parkeringen låg en träning med fyran uppåt. Jag tänkte att om jag vore en karaktär i mina egna manus, så skulle detta varit ett tecken för året, kanske ett lyckonummer. Nu är jag ingen karaktär men kanske att jag kan ha tur ändå eller att tärningen i alla fall kan bli en bra novell.

Ikväll ska jag skriva några brevkort eller brev, dels eftersom det är trevligt med personliga hälsningar, dels eftersom det ger bra skäl att ta en promenad till brevlådan. Därmed blir morgondagens uteaktivitet planerad. Men först ska jag lyssna på radions ”På minuten”. Det är skönt att vissa rutiner står sig, även i semestertid.

Att hålla ögonen öppna

Uppe hyfsat tidigt för att ta mig in till jobbet. När jag stod på perrongen, och skulle ta upp min frukostmorot, insåg jag att matväskan inte var med. Min fina matlåda som jag kämpat ihop blev kvar hemma. Skyndande in på kontoret för att träffa en kollega. Som inte var där. Ibland har man sådana dagar. När det närmade sig lunch insåg jag att jag bokat in mig på en föreläsning, fick springa ut till en kiosk och köpa något snabbt som jag kunde äta framför datorn. Det fungerar men inte få festligt.

Under eftermiddagen avlöste mötena varandra, utan paus eller mellanrum. Där till fick jag ett special uppdrag: att leta efter ett brev som vi inte visste var det hamnat. Jag fick nyttja hela min list och fantasi. Först visste jag inte ens vad jag letade efter men när jag hittade det, fattade jag direkt. Vi är ju få på kontoret, men många vet att jag brukar finnas där och då får jag specialuppdrag som kräver fysisk närvaro. Det är fantastisk hur mycket information man kan skicka hem till folk genom att scanna eller fota. Så slipper de andra en resa till kontoret.

Nu är det fredagskväll, jag har lyssnat ikapp på P1, både Lantzkampen och Spanarna. Nu kämpar jag med att hålla ögonen öppna. Vågar inte sätta mig för bekvämt för då somnar jag direkt.

Kommunikation

Det här med kommunikation är inte lätt. Uppenbarligen kan vi har olika tycke och smak och olika syn på hur det är passande att uttrycka sig.

Den senaste tiden har vi i min trappuppgång fått felaktig post. Vi har fått brev till personer i porten bredvid. Jag har börjat formulera en lapp typ:
Hej Brevbärare! Vi har fått en del brev som ska till personer i porten bredvid. Vill därför be er uppmärksamma att det finns två portar, A och B.” Någon granne hann dock före mig: ”BREVBÄRARE. Läs på adressen. Det här är port B, inte A.” Onekligen är det senare budskapet kortare, möjligen rakare. Själv föredrar jag dock en vänlig ton och absolut inte versaler.

Min tro är att brevbäraren är ny, inte dum, lat eller korkad. Vi får väl se vad som händer.

Tveksam nytta

Tiden kan försvinna för mig när jag fastnar i en bok där berättelsen omsluter mig helt. Min frukostläsning drog ut på tiden men när kaffet kallande kom även jag på fötter. Känns lite ruggigt i dag men valde en promenad till affären. Vill ju inte missa chansen till lördagsgodis. Det var kyligt på vägen dit och på hempromenad kom snön i kalla, hårda flingor. Blåsten tilltog och jag ilade på för att komma hem så fort som möjligt. Nu sitter jag inomhus och hör hur vinden tar tagit grenar och lösa föremål. Vädret är kallt och hårt, rent av bistert.

Vet inte riktigt om jag gjort något nytta idag. Känns mest som att jag pysslar lite här och där men inget blir klart. Försöker få till ett brevskrivande och förfasas över min handstil. Den är ingen vacker syn. Jag måste verkligen anstränga mig och ta det lugnt och det ska bli läsligt. Att skriva ett personligt brev, sker numera inte så ofta. Jag gillar det men vet inte riktigt vilka som uppskattar ett handskrivet brev. Numera är det sms, chat och messanger som tycks vara mest vanligt. Telefon och mejl blir mer och mer ovanligt. Brev och vykort får jag nästan aldrig. Men jag tror mig veta några som kan uppskatta brev, så dem skriver jag gärna till.

När jag promenerade idag kom jag på några formuleringar till en dikt. Jag tyckte nog att jag hade något bra på gång, där jag gick i snöyran. När jag kom hem och började skriva ner så inser jag hur långt tid det kan ta att värka fram några bra meningar men det blir ändå inte bra om det inte blir en helhet. Något saknas just nu och det vill inte komma fram här i datorskärmens sken. Den dikten lär behöva fler promenader innan den växt färdigt. Jag ska låta den mogna över natten.

Nu pep tvättmaskinen och meddelade att det är dags för mig att ta över ansvaret om tvätten. Kanske blir något nyttigt gjort idag, trots allt.

Brev

För en tid sedan kom jag och tänka på en gammal vän. Vi var goda vänner under högstadietiden har inte setts sedan dess. Vi är vänner på Facebook, så jag vet åtminstone att hon lever även om hon inte lägger ut så mycket information. Har länge tänkt att ta kontakt, skicka en liten hälsning.

Det tog lite tid men häromkvällen skrev jag ett brev till henne. Jag känner att det vore trevligt med ett fysiskt handskrivet brev som jag tror kommer att glädja henne. Problemet är att jag inte har någon adress. Jag har sökt på alla sätt och vis. (Hoppas ingen kollar min desperata sökhistorik). Hittar inte heller gemensamma vänner som har adressen. Min misstanke är att det är medvetet att hon inte finns någonstans. När någon frågar var hon bor svarar hon bara med landskapet.

Jag kan ju skicka ett meddelande och fråga efter adressen. Känns som att överraskningseffekten med ett kuvert i brevlådan kommer att utebli då. Å andra sidan, hälsningen är viktigare än överraskningen. Eller? Nåväl, jag ska göra ett sista försök innan jag ger upp.

 

Brevleveranser

Torsdagsmorgonen innebar att jag kunde konstatera att min batterileverans kom en dag före aviserat. Jag beställde i tisdagskväll och på torsdagsmorgonen delades kuvertet ut av morgontidningsbudet. Tack för fin service!

Önskar att Post Nord hade liknande servicenivå. Jag fyllde år i tisdags och några släktningar har skickat födelsedagshälsningar via post. Ett av dessa, från mina föräldrar, kom idag torsdag. När resten kommer återstår att se. Okej för att ett brev inte är dödsviktigt men å andra sidan är portot betalt för en tjänst som man kan förvänta sig ska leva upp till sina löften. Leverans av post har fungerat i Sverige sedan 1636, så varför ska de vara så omöjligt just 2019?

Julbrev

Under torsdagen slogs ett nytt rekord. Posten kom kl 18.42 och det är det senaste jag fått posten utdelad i brevlådan. Tur att det inte var något jag väntade på.

Posten innehöll en glad överraskning. Min brevvän hade skrivet ett långt brev med en julgåva i forma av boktips. Det uppskattar jag mycket. Hon är kunnig och jag är trevligt att få tips från någon som läser sådant som jag vanligen inte läser. Jag har bara träffat min brevvän en enda gång fysiskt och vi håller kontakt via brev och kort. Det känns ovanligt idag men jag tycker mycket om vår vänskap.

Så även om posten kom sen, så var den värt att vänta på.

Post i brevlådan

Idag har det hänt. Äntligen! Jag har fått ett bokpaket leverarat i brevlådan.

Det händer ju lite för ofta att jag handlar på nätet och lever i tron att mina varor ska komma hem till mig med posten. Men det är mer regeln än undantag att mina försändelser hamnar på utlämningsställen, trots att de går ner i brevlådan. Jag har faktiskt slutat förvänta mig leverans i brevlådan. Därav var förvåningen enorm, då jag såg vad som landade på hallmattan idag.

Hurra! Det är en stor dag. Nästan värt att fira.

Skicka vykort

När fick du ett vykort senast? Och när skrev du ett vykort senast? För mig är det inte så svårt att svara på frågorna. Ett vykort låg i brevlådan på alla hjärtans dag och jag skrev ett brev igår. Jag skriver brev, brevkort och vykort på regelbunden basis. Däremot får jag inte svar lika ofta men det gör absolut ingenting.

kort2Att kunna överraska och glädja en annan människa är så otroligt enkelt. Det tar inte många minuter att välja ett vacker kort, skriva en hälsning och skicka det. Det är inte svårare än så att visa sin uppskattning, visa att man tänker på en annan och sprida lite glädje. Det vill jag gärna göra och därför fortsätter jag som en av de sista brevskrivarna i Sverige.

Mina kort ger mig även motion. Jag brukar skriva kort, ställa dem på hallbordet och sedan ha en morot att gå till en brevlåda minst 30 minuter bort och posta dem. På så sätt får jag en timmes skön promenad. Jag är nöjd och hittills har jag inte hört att något tagit illa upp av att få brev från mig.

När skriver ett vykort nästa gång?

Önskan om postservice

Det finns väldigt mycket som jag är nöjd med i vårt samhälle. Det finns även en hel del som jag vill ändra på. Jag vill bidra och gör det på olika sätt. Det finns dock begränsningar. Det finns frågor där jag inte tror att det är mödan värt. Chansen att lyckas är så liten att jag hellre lägger den tiden och energin på något annat. Jag kan inte göra allt. Det svåra är dock att låta dessa frågor vila helt.

Att skriva brev är något fint. Det är härligt att få överraska en vän med ett brev eller vykort. Det känns fint att låta barn få uppleva glädjen i att få post i brevlådan. Det är med värme som jag skriver en personlig födelsedagshälsning, genomtänkt med någon dags framförhållning. Tyvärr känns svårt att hitta en närbelägen brevlåda. Det känns hopplöst att hitta en med rimliga tömningstider. Brevlådorna i min närhet töms när jag rusar från kontoret för att hinna till jympapasset eller när jag i lugn och ro äter brunch på helgen. Även om jag är beredd att ta bilen och resa ett antal mil, så är möjligheten mycket liten att hitta en brevlåda som inte redan är tömd för dagen. Den servicen finns inte att få.

Bakgrunden sägs vara att vi skickar för få brev. Och ja, vi som skickar brev blir färre eftersom vi saknar rimlig service för leverans. Att antal försändelser med paket slår rekord bla pga e-handel, tycks inte finnas med i resonemanget. Och besluten om nedmontering av brevlådor och ändrade tömningstider är redan tagna. Ingen vill ta upp den diskussionen igen. Det är sådant som skaver inom mig.

Jag menar att brevlådor och postservice är en del av vårt välfärdsamhälle. Jag menar att brevskrivande är en del av vår kultur. Jag inser att detta är något som kommer att försvinna och jag kan inte göra något åt det. Det skaver. Nåväl, livet går väl vidare ändå.