Toner med känsla av Paris

Ibland måste man bara göra utan att tänka eller känna efter för mycket. Så tänkte jag under förmiddagens jobbsökande. Jag håller hårt fast i mina rutiner och min kaffekopp. Och så helt plötsligt får jag syn på ett jobb, kanske en dröm, som får det bränna till och vips så kan jag ägna alldeles för många timmar på att få till en bra ansökan. Tiden försvann och helt plötsligt brann delar av eftermiddagens nöjen inne.

Kvällens aktivitet var Parkteater. Det är en fin tradition sedan länge här i Stockholm med gratis föreställningar av olika art under sommaren. Ikväll var det Brel – det enda kanonera förstår. Det är någon form av musikföreställning som tidigare har spelats som soppteater. Albin Flinkas och Fredrik Meyer är populära och de har en trogen publik som trotsade regnet i kväll.

Innan föreställningen, som var på Långholmen, tog jag en långpromenad över Södermalm. Min ursprungliga tanke var shopping och fika men det hann jag inte riktigt med, de spar jag till en annan dag. Regnet hängde i luften, jag klarade mig under promenaden men det kom några skurar i väntan på föreställningen och under den. Jag, och nästa alla andra, var väl förberedda med regnkläder. Det var härlig syn med tusentals färgglada regnkappor och paraplyer. För många är det tradition att ägna den långa väntan inför föreställningen, till att äta picknick. Man behöver var på plats, minst en timme innan om man vill ha en hyfsad plats.

Det blev en lite fuktig men väldigt fin kväll. Jag är ingen Brel-fantast men det var en fin föreställning och en härlig stämning. Enhelheten, att bara ta med ett sittunderlag och slå sig ner, är ett väldigt härligt sätt att njuta av kultur.

Något franskinspirerat nyårsfirande

Nyårsafton är inte viktig för mig. Skönt med en ledig dag. Numera är dock inte kalendern lika viktig för mig, så på det sättet är nyårsfirande inte så noga.

Avslutade året med en långpromenad inne i Stockholm där jag njöt av att få gå hur länge jag ville samtidigt som jag tittade på imponerande hus och vackra vyer. Det var skönt att gå, inte så gräsligt kallt men visst kände jag av kylan efter några timmar.

Tänkte att Franska CaféetNK skulle kunna passa för en värmande kopp kaffe. Jag gillar stämningen, att se ut över granen som hänger i ljusgården och se alla människor. Där kan jag sitta och drömma mig bort, drömma att jag sitter på ett riktigt franskt café. Ett minus finns dock. Jag får mitt kaffe i jättetrista muggar. En kopp med fat – det tycker jag att de kan erbjuda.

Skred vidare till KulturhusetStadsteatern. Jag ville se ”Sista föreställningen” där Rikard Wolff sjunger sånger av Jacques Brel. I föreställningen blandas bra musik med anekdoter både om Brels och Wolffs liv. Jag njöt och fortsatte att drömma mig mot Frankrike.

Innan kvällen tog slut, hann jag med ett beslut om att en resa till Frankrike bör bli av under 2016. Inget löfte men det får finnas med på listan över önskade upplevelser för 2016.

God fortsättning på det nya året!