Mörkt ute, ljust inne

Oktober gör entré med tydligt besked. Det är blåsigt och grått, ett väder som gör att man helst stannar inne. Det blir inget kaffe på balkongen idag. Precis som GunnarDeckare, tycker jag att det passar bra för studier.

Det är dock med visst motstånd som jag tänder lamporna här hemma. Att solljuset inte räcker till, är som jag reagerar på när jag är hemma. Det är så påtagligt att vi går mot mörkare tider. På jobbet är det något helt annat, då är ljuset tänt, nästan oavsett årstid.

Att ha tillräckligt med ljus är något jag behöver tänka på. Min syn har sina begränsningar och jag ska undvika att anstränga den i onödan. Det är således en utmaning under det mörka halvåret, jag ser dåligt och har mer huvudvärk än under ljusare delar av året. Har nog inte tänkt på det så mycket tidigare, men när man sitter hemma och pluggar är det uppenbart.

Nu är det ju som det är. Det blir inte ljusare förrän våren kommer och min syn blir inte bättre överhuvudtaget. Det är något att förhålla sig till. Motståndet att börja tända lamporna är ju något som finns inom mig själv. Kanske ett motstånd att inse synens och kroppens begränsning? Det är något jag själv måste jobba med. Och att skaffa lite bättre belysning är ju också helt överkompligt. Måste bara få ändan ur vagnen.