Att samtala om sorg

I torsdags deltog jag i den fjärde sammankomsten i den sorgegrupp som jag är med i. Det innebär att det bara är en gång kvar. Jag känner att det gett en del att vara med men inte riktigt som jag trodde.

Vi börjar med att träffas och fika och det är skönt att landa. Därefter har vi genomgång, som ett föredrag, gemensamt, innan vi går vidare för samtal i mindre grupper. Flera av mina medmänniskor i gruppen är väldigt stillastående i sin sorg. Jag är en person som jobbar på, bearbetar och gör vad jag kan för att lära mig att leva med sorgen. Jag vill inte fastna. Det betyder inte att min sorg är mindre, enbart att jag hittar olika verktyg att hantera den.

I torsdags kom jag till insikt att jag måste lugna ner mig. Jag har mycket som pågår nu men jag måste även ta mig tid att tänka. Det jag insåg, är att min plats för eftertanke varit min balkong. Där har jag suttit ändra fram till slutet av september. Men de senaste veckorna har jag inte haft en sådan plats, där jag bara kan vara och tänka och tända ljus. Jag måste fixa en sådan plats. En plats för avslappning, eftertanke och återhämtning.

Samtal om sorg i grupp

Ikväll var första träffen i en sorgegrupp som jag har gått med i. Vi ska träffas under sex torsdagskvällar. Upplägget är att vi samlas och fikar tillsammans, sedan blir det ett gemensamt pass där vår ledare håller föredrag eller i alla fall ett planerat anförande. Därefter fortsätter vi att samtala i mindre grupper. Det känns jättebra, även om det är många tankar och känslor som dyker upp.

Jag attraherades av definitionen av sorg ”Sorg är en naturlig reaktion på en ofrivillig, förändrad livssituation och sorg behöver få ta tid.” Det handlar om en förlust av något. Det kan vara en person som gått bort, skilsmässa, sjukdom, arbetslöshet eller något annat. Under ”kursen” kommer vi dels att få lära oss mer, få verktyg men även att få tid att prata och lyssna på varandra.

Jag är tacksam att jag så denna kurs och att jag vågade anmäla mig. Det kommer antagligen att blir jobbiga och känslosamma kvällar, men det är ju sorg är.