Nyfikenhet på andras läsning

Jag har, av livets erfarenhet, lärt mig att undvika att kommentera andras val av läsning. Det är upp till var och en att avgöra vad de vill läsa. Däremot uppmuntrar jag gärna till läsning, att vidga vyer och jag rekommenderar gärna böcker till släkt och vänner som jag tror att de kan tycka om och som jag tror kan berika dem. Ett boktips är en personlig gåva. Dessa tips har till absolut största del varit mycket uppskattade och flera har tackat för att jag hjälpt dem hitta nya författare och böcker att älska.

Men, även om jag har en öppenhet och respekt för andras läsande, så undrar jag ibland över viss läsning. En till mig hyfsat nära manlig person, 50+, läser ibland romaner där målgruppen är tjejer 20-25 år. Det är troligen hans väninnor som rekommenderar dem. Själv avstår jag från dessa böcker eftersom de inte ger mig något. Vad får mannen ut av att läsa dessa böcker? Visst blir man lite nyfiken. Känner han sig ung? Vill han förstå? Vill han hänga med sina yngre väninnor? Jag får inga tydliga svar och det förstärker förstås min nyfikenhet. Det vore intressant att förstå drivkraften.

Tills vidare gör jag som livet lärt mig. Jag håller tyst, köper andra böcker och ger till honom, böcker som jag tror kan ge intressant insikter. Och som kan ge god avkoppling.

Tillägg till protokollet:
I olika bokbloggar och bokcirkel läser jag mycket gärna om andras läsupplevelser och delar jag med mig av mina egna upplevelser. Det ger en extra dimension till läsningen. Delad läsglädje – dubbel läsglädje.

Årets bok

Idag blev det klart vem som vunnit Årets bok 2017. Bland 12 nominerade har det varit möjligt att rösta på sin favorit under sommaren. Jag har sett nomineringarna som bra boktips och jag kan tänka mig att läsa alla utom en. Självklart vann den bok som jag inte avser att läsa.

Så är det med tycke och smak. Eller med förmågan att attrahera många röster.

Små saker – stora känslor

Saknad är något jag kan lära mig att hantera. Intellektuellt, vet jag det. Men det är svårt. Det tar tid. Det kräver träning.

Den förlust som drabbade mig i januari kämpar jag fortfarande med. Det är väldigt många situationer som jag lärt mig att hantera. Jag kan förbereda mig, vara beredd. Men det finns väldigt många småsaker, som jag inte alls är beredd på.

Böcker är att sådant exempel. Jag gav alltid böcker och boktips till min närstående. Jag kommer ofta på mig själv med att tänka ”Den här boken ska jag ge till C”. Men så kommer det över mig att C inte längre finns bland oss. Det slår ner mig. Hårt.

Det är denna typ av stunder som jag har så svårt att hantera. Jag kan inte förbereda mig. Sorgen och saknaden är så brutal.