Ikväll har jag haft premiär i min nya bokcirkel. Bokcirkeln är inte ny, de har träffats sedan 2014 men jag är ny som medlem. Det känner jag som en ära. Det blev en fantastisk trevlig kväll med både nya och gamla bekantskaper, otroligt god mat och mycket trevliga samtal.
Vi hade läst boken ”Svärmodern” och det blev många intressanta diskussioner om relationer.
Jag är väldigt glad och tacksam för att få komma med i detta nya sammanhang.
Framtiden för min bokcirkel är oviss. Vi är ett gäng som leds av vår bibliotekarie. Vi känner inte varandra på annat sätt än via denna bokcirkel. Vi skulle troligen aldrig ha möts om det inte vore för våra boksamtal. Numera är vi sällan full styrka dvs det är nästan alltid någon som har förhinder.
Det som nu dykt upp är att vår bibliotekarie troligen kommer att sluta. Tiden för ålderspension har passerat och det blir nog svårt att få jobba kvar. Det finns inga beslut om vi kommer att kunna fortsätta. Vi hoppas men vi vet inte.
Så i lördags så träffade jag en tidigare kollega. Det är mer än 10 år sedan vi jobbade ihop men har kontakt via Facebook och stöter på varandra i affären i bland. Hon är med i en väldigt trevlig bokcirkel och var öppen för att jag kan få komma med i deras bokcirkel. De vore ju fantastiskt. Inget är bestämt eftersom jag vill att hon ska fråga de andra deltagarna. Jag tror att jag känner någon men inte alla.
Nu håller jag tummarna för att jag ska kunna fortsätta i en eller två bokcirklar. Det vore så trevligt.
Ikväll har jag besökt biblioteket för en kväll med min bokcirkel. Vi är en glada personligheter som inte känner varandra utanför cirkeln. Det som förenar oss, är de böcker vi läser. Ikväll diskuterade vi ”Den tyska flickan”.
Jag gillar våra diskussioner, särskilt när vi inte tycker lika. Det är intressant att försöka förstå varför vi upplever boken på olika sätt. Många gånger beror det på våra egna förväntningar. Andra gånger är det bara en smaksak men ibland är det svårbegripligt att vi kan tycka så olika.
Jag uppskattar även att få läsa böcker som jag annars inte skulle läsa. Den tyska flickan, var mitt initiativ men under åren har jag fått läsa många böcker som jag spontant skulle välja bort. Det breddar mig och det berikar.
Haft turen att ha två härliga boksamtal denna vecka. Ändå är det bara tisdag!
Igår träffade jag ett gäng glada bokdiggare som jag jobbat med tidigare. Under sommaren har vi läst två böcker, ”Den röda adressboken” och ”Eugen Kallmans ögon”. Vi talade om våra intryck av böckerna samtidigt som vi åt lunch. Jag tror att de flest av oss inte mindes allt i böckerna, eftersom sommaren varit lång. Möjligen var det samlade intrycket att den röda adressboken var intressant med dramatiskt levnadsöde men att vi kanske väntat något annat med tanke på baksidetexten. Många uppskattade Eugen Kallmans ögon, men vi som läst mycket av Nesser menar att det inte är hans bästa verk.
Ikväll var jag på biblioteket i bokcirkeln ”Bokslukarna”. Tyvärr var vi bara tre personer så det var svårt att hålla igång samtalet. Det var trevligt och givande och vi diskuterade ”En engelsk gentleman”. Jag fick bekräftat av bibliotekarien, som även läst del 2, att man bör läsa alla tre delar i serien innan man förstår helheten.
Jag uppskattar boksamtal, de ger mig mycket. Jag tror dock att vi var lite för överens denna gång, för att få riktigt spänst i samtalen. Det är mycket roliga när vi tycker olika.
En måndag i december är det skönt att slippa stress. Jag tog det lugnt i morse, pluggade på förmiddagen och begav mig sedan in till city för lunch och boksnack med gamla kollegor. Det är trevligt att träffas och samtala om en bok vi läst.
Handlade några julklappar innan jag åkte hem igen. Pratade med en headhunting-firma som hittat mitt namn men jag var nog inte rätt person för den tjänsten. Men det är i alla fall kul att bli uppringd. Man vet ju aldrig när det blir mer rätt.
Satt i soffan och läste och så var två timmar borta utan att ett enda ord blivit läst. Jag bara somnade. Fattar inte var den tröttheten kommer i från. Har haft svårt att hålla mig vaken hela kvällen. Jag är inte sjuk eller hängig, bara trött. Kan det vara latmasken som hittat min kropp? Eller är det bara vinter och mörker som gör att vi ska nyttja tiden till återhämtning?
Det blev en fantastisk kväll med bokcirkeln på biblioteket. Bästa samtalet någonsin. Berikande på flera sätt.
Vi diskuterade boken ”Den färglöse Herr Tazaki”. När vi startade samtalet hade vi lite olika upplevelse av boken. Vi använde ord som ”för många lösa trådar”. Genom att dela våra insikter lärde vi oss mycket av varandra och vi fick alla en djupare förståelse för bokens innehåll. Det var fantastiskt. Vi vågade vara öppna och det gav verkligen resultat. När vår session var slut konstaterade vi att det troligen inte fanns så många ”lösa trådar”. Tillsammans hade vi knutit ihop säcken!
Boksamtal när de är som allra bäst!
Idag har jag varit på två olika bokcirkelträffar. Den ena var under lunchen tillsammans men några kollegor, den andra på biblioteket på kvällen. Två helt olika grupper och den här gången har jag läst två helt olika böcker. Att läsa är berikande för mig. Att samtal om böcker och läsning, ger mig ännu mer.
Det är intressant att höra hur olika vi uppfattar en bok, en historia och karaktärerna i en berättelse. Men det ställer även en del frågor. Jag kan bli lite skrämd. Jag kan bli lite skrämd när jag märker att någon sällan kan känna empati, sällan känner så mycket alls inför berättelsen. Jag kan också bli skrämd av någon som ofta avfärdar historien som ”osannolik”, att allt som är olika hens eget liv inte är verkligt.
Alla har självklart rätt till en egen uppfattning. Men i grunden tror jag att det är viktigt att vi kan förstå varandra, att vi kan ha förståelse för att det finns olika sätt att leva livet, att vi lever under olika förhållanden och med olika förutsättningar. När förståelsen saknas, väcks en oro i mig.
Kanske gör det bokcirkeldiskussionerna än viktigare. Att vi vågar prata om det, att vi åtminstone försöker att ta till oss av varandras upplevelser. Det berikar.
På Gång 