Lördagslugn

Min soffa är inte jättebekväm men det är ändå en fin plats för att sitta och läsa. Jag kan dra upp benen, lägga en pläd över dem och ha kaffekoppen nära tillhands på soffbordet. Där har jag alltså tillbringar ett antal timmar denna lördag tillsammans med ”Den oändliga familjen”. Åh, vilken bra bok.

Någon gång under eftermiddagen igår försvann febern och det märks. Idag smakade kaffet gott igen. För mig är just kaffet det tydligaste tecknet mellan att må bra och inte göra det, så har det alltid varit. Alltså känner jag mig trygg i att febern inte var något allvarligt. Troligen hade jag bara känt av huvudvärken, tagit en värktablett och inte ens varit medveten om febern om det inte varit pandemi. Men nu är jag förstås extra uppmärksam.Har googlat en del på tester och hur länge man ska hålla sig hemma och man ska tydligen vara feberfri i två dygn innan man går ut bland folk igen. Enligt min mening har jag ingen rätt att riskera andras hälsa så jag håller mig inne. Med bra böcker är det ju inga problem.

I förmiddags, när jag väl vaknade, blev det blodpudding till brunch. Det är ungefär vad som är kvar kylskåpet. Så när jag får gå ur karantänen så ser jag fram emot att få äta god mat, ha mjölk i kaffe och kanske får något gott till. Det är fint att ha något att längta till.

Skönt att vara hemma

Idag har jag kommit hem efter en vecka i Dalarna. Jag har varit på hälsohemmet Masesgården, som jag antagligen kommer att skriva alldeles för många inlägg om. Det är ett alldeles unikt ställe som jag besökt många gånger tidigare och där varje besök betyder mycket.

Som ”riktigt” hälsohem, serverar de inte kaffe. Antingen får man avstå kaffe eller får man ta med lite pulver och fixa med på rummet. Det finns alltid tillgång till tevatten och på vissa rum finns vattenkokare. Mitt fall fungerade det inget vidare med pulverkaffe. Det smakade inte gott. Jag vill dessutom ha mjölk i kaffe och det fanns inte att tillgå. Jag försökte fixa kaffe, smuttade lite men det smakade inte. Konsekvensen är trötthet. Livet är inte lika roligt utan kaffe.

Det första jag gjorde vid hemkomst var att åka iväg för att köpa mjölk. Kunde dock inte hålla mig tills jag kom hem så det blev kaffe på Gateau i köpcentret. Oj så gott. Jag kände hur lyckan steg. Trots kaffe bestod dock tröttheten. Min varukorg i affären avslöjade orsaken. Omedvetet hade jag plockat ner blodpudding, viltpate, leverpastej mm. Mitt järnbegär har talat. Vegetarisk mat är gott men det ger tydligen inte mig tillräckligt med järn. Ny fyller jag på med både järn och koffein. Framtiden ter sig genast ljusare.

Märkliga matvanor

Matlagning är något som verkligen inte intresserar mig. Och jag är ännu mindre intresserad av att diska efteråt. Det påverkar mina matvanor.

Jag lagar korvstroganoff. En sats räcker till sex portioner och veckan är räddad. Därefter kan jag variera mig med lite blodpudding. Om jag vill ha lyx, så fixar jag äggröra eller omelett.

De dagar jag inte orkar med denna avancerade matlagning, blir det köpemat. En halvgrillad kyckling eller butikslagad mat (Ica och Cooo) fungerar. I viss mån fungerar även djupfryst, exempelvis fiskgratäng. Men djupfrysta portionsrätter undviker jag.

Ljusglimtar i tillvaron är att jag har hittat ett köttaffär som satsar på bra kvalitet och som även har en del färdiga rätter exempelvis biffstroganoff, dillkött och kålpudding. Mums. Idag hade de erbjudande på laxpudding och det var den godaste laxpudding jag någonsin ätit. Andra ljusglimtar är att jag tack och lov har vänner som vill träffas över en lunch ibland. Det är både gott och trevligt.

Vad tror ni, jag kanske kan skriva en guidebok till ungkarlar 😉