Vindar och sken

Det har varit ett blåsigt dygn. Vinden har många fördelar och ge oss mycket men är även starkt och förtjänar sin respekt. Det är ju inte alltid vi har byggt vårt samhälle på ett sådant sätt att vi klarar vindarna och det som blåsten kan dra med sig.

Den här gången kom vi lindrigt undan i min del av landet. Inte så mycket kullfallna träd eller annat material som rört sig. Folk har ju ganska mycket dekorationer i trädgårdar så det finns ju en del som kan flyga.

Tyvärr missade jag det norrsken som tydligen syntes i gårkväll. Jag har aldrig sett något norrsken och vill gärna se. Kanske kommer ny chans i natt.

Annons

Byig vind

Hej och hå så vinden tar i. Jag tänker att det mest vanliga är att det mojnar till kvällen men idag tar vinden i rejält nu under kvällskvisten. Träden vajar och svajar och jag har börjat fundera över alla saker på balkongen. Mina blommor får i inte blåsa bort.

Vädret upptar en del tankar nu. I veckan ska jag ut på en resa. Det känns så spännande eftersom det var så länge sedan. Jag ska vara borta i två dagar dvs en övernattning. Väderprognosen bjuder 15 grader ena dagen och 25 grader den andra. Det gör mig villrådig inför packandet. Det blir inte lättare av att det både är möte i terräng samt kommunhus vilket gör att jag antagligen behöver packa ner flera par skor. Det ska ju egentligen inte behövas för en så kort resan men det får nog bli ett undantag.

Fotboll bryr jag mig inte alls om. Det överlåter jag helt åt andra.

Vasaloppssöndag

Hoppsan hejsan, jag höll på att glömma att det är Vasaloppet idag. Det är tradition att sitta som klistrad framför tv:n. Under ett antal år satt jag och titta, beundrade och drömde om att vandra sträckan. Sedan jag uppfyllde den drömmen, sitter jag och nickar igenkännande åt alla platser som passeras. Och för varje år som går drömmer jag om att göra om vandringar. Nu tänker jag att jag skulle vilja göra det som en höstvandring, när naturen är färgsprakande.

Tog mig ut för att slutföra några ärenden som jag inte lyckades avsluta igår. Fy så kallt det är idag. Det är -1 grad och blåser isande kallt. Jag trodde jag skulle blåsa bort. Hoppas verkligen att det mojnar så att jag kommer ut till kvällen.

Nu väntar soffan eftersom jag behöver bota en huvudvärk. Behöver även tvätta idag, och det passar bra med inomhussysslor när det är så isande ute. Och ikväll är det säsongspremiär för ”Babel” på svt. Det har jag längtat efter.

Blåsigt

Det knakar i huset och knäpper i alla fönster av vinden som friskar i. Det tycks som att det kommer att bli ett blåsigt dygn. För mig har hela dagen känts som en storm. Det började redan i morse då jag blev väckt av ett telefonsamtal. Det är inte helt lätt att hantera när man inte vaknat men ämnet gjorde att jag fick sätta fart. Och fart har det varit hela dagen.

Så snart jag satte igång datorn för att hantera den krisen, så inser jag att en ännu större kris väntar inkorgen. Det finns inget annat att göra att kavla upp ärmarna och agera. Har haft flera riktigt svåra och jobbiga samtal under dagen men nu har jag i alla fall gjort all jag kan göra. Jag älskar mitt jobb men vissa dagar har svårare utmaningar än man tänkt sig.

Även i den privata inkorgen har det blåst en del. Den kurs jag går, som var tänkt ske vid tre helger under hösten, behöver ställa in. Några vill att vi ställer in helt och får pengarna tillbaka, andra vill fortsätta så snart det blir möjligt att ses. Det kommer att bli svårt att komma överens och vilket beslut som än fattas så kommer några att bli besvikna.

Nu sitter jag vid datorn och stirrar. Nej, efter en sådan här dag finns ingen energi kvar. Jag skulle gärna vilja skriva men de blir inte bra. Kanske är det bättre att ta det lugnt och vänta på att vinden ska mojna.

Ta kontroll och må bättre

Idag satt jag 12 timmar framför datorn. Det var full fart hela tiden, jag till och med åt framför datorn. När jag var helt slut, loggade jag ut. Och vad gör jag? Jo, slår på jobbdatorn. Ibland undrar man ju hur man själv tänker.

Med pandemiläget och de nya restriktionerna har jag har ställt in mig på att vara hemma i tre veckor. Jag tar tre veckor till att börja med, det känns mer hanterbart. Sedan kanske det blir tre veckor till, och tre till, vem vet? Helt inlåst är jag inte då jag behöver gå ut och handla mat ibland, men det blir sena kvällar då det brukar vara folktomt i butiken. Jag förstår dem som skaffar husdjur för det hade verkligen varit trevligt med sällskap.

Min tro är att jag mår lite bättre när jag själv tar kontroll över situationen. Jag tror att jag själv måste vara drivande, ta initiativ för att göra det bästa av situationen. Det kan handla om att hitta på egna aktiviteter här hemma, våga ta kontakt med fler via sociala medier och på olika sätt hålla mig sysselsatt med sådant jag gillar. Och att hittar andra där vi kan stötta och uppmuntra varandra.

Något jag längtar efter, men har svårt att kontrollera, är att vinden ska mojna. Det har blåst rejält idag men jag tror att vi klarat oss från skador. Vinden är kraftfull och det har jag respekt för. Lite solsken skulle pigga upp sinnet så det hoppas jag på resten av veckan. Även om jag mest ser datorskärmen.

Solskenspromenad

Lite rosslig och snuvig, men egentligen inte alls sjuk, så får man ju hålla sig i ensamhet. Kände att jag behövde gå ut och fick några timmar i solen. Jag tog en promenad mitt närområde, 7-8 km i radie. Det vanligaste är att jag går i det mest natursköna områdena, men där är det mycket folk. Därav valde jag lite mer folktomma vägar och begav mig ut på strövtåg i villaområden.

Jag får känslan av en kommun i förändring. Det rivs och det byggs. Det förtätas. Köpcentrum och butiker längs ner. Nya center ska byggas på andra platser. Det som tidigare var livfullt, känns öde. Gamla, öppna platser har blivit trånga. En rörelse. Det kan bli bra men jag har faktiskt ingen aning om hur genomtänkt de egentligen är. Men förändringen är påtaglig. Områden ändrar karaktär och känsla.

Det blev i alla fall en lång och väldigt skönt söndagspromenad. Solen sken men orkar inte riktigt värma och vinden tog med kraft. Det är fortfarande mjuka sommarvindar men hårdare höstbyar är att vänta. Skönt att njuta av det varma medan tid är.

Slutet på veckan

Nästan allt på helgens att-göra-lista är avklarat men jag känner mig inte riktigt nöjd. Det är så mycket mer som jag skulle vilja hinna med att göra. Det är så mycket mer som jag skulle vilja ha ork att göra. Även om denna februari är varmare än vanligt så kan jag ända sakna sådant solljus i ögonen som ger energi och ett leende på läpparna. Jag skulle vilja sitta med kaffetermosen på en klippa vid havet och njuta med näsan mot solen. Inte stå och huttra på en blåsig strand och stirra in i dimman. Ge mig vår.

Tog en tur till grovsopsrummet i dag och trodde att jag skulle blåsa bort. Vinden är inte jättekraftig här oss mig, inte som på västkusten, men när vinden tar tag i en sopsäck något större åbäke så är det inte så lätt att hålla emot. I byarna är vinden verkligen kraftfull. Men förra helgens äventyr i färskt minne så är jag inte jätteförtjust i oväder. Hoppas att ingen skadas i ovädret.

Det kändes skönt att få koppla av och njuta av att läsa i helgen. Har haft både ont om tid och svårt att koncentrera mig på sistone. Nu har jag precis börjat med Svindlande höjder av Emely Brontë. Jag tar fram skämskudden är jag måste erkänna att jag blandar ihop systrarna Brontë och Jane Austen. Jag tänker att det enda sättet att råda bot på det är att läsa för att själv uppleva skillnaden. Jag har nog mest sett filmer och tv-serier baserat på deras böcker, men inte läst så mycket själv. Nu är det dags.

Ni ser jag fram emot en ny vecka där jag hoppas få lite mer kontroll över läget. Jag har både roliga möten, luncher, bokcirkel och teater att se fram emot. Det ska bli en bra vecka.

 

 

 

 

Blåsigt

Hej och hå så det blåst i natt. Det började redan igår kväll då vinden ven och trädgrenar vispade runt i en orolig dans. Saker for över gräsmattor. Jag har suttit vid fönstret under natten och sett naturens krafter och jag är tacksam att jag bor i en stabil byggnad. Det var först på morgonkvisten som den kraftiga vinden avtog men visst blåser det fortfarande rejält.

Mina tankar går till alla som är ute i ovädret. Jag har bekanta som är ute på sjön, nöjestur till Tallinn och det är inte så kul i blåsten, det vet jag av egen erfarenhet. Efter att ha jobbat många år i elnätsbranschen tänker jag även på alla som måste ut och ta bort fallna träd vid elledningar och göra andra reparationer. Att beordra ut medarbetare i oväder är ingen favoritsyssla för mig och jag ser dessa modiga personer som hjältar. Naturligtvis finns det många andra yrkesgrupper som är ute och kämpar för oss andra, alla lika viktiga.

Naturen och väder är kraftfullt och mäktigt och kräver sin respekt.

Kraftfulla vindar

Har lyssnat till ovädret under natten. Blåsten har varit hård och tagit i. Här hos mig har inte snön kommit, det är bara kalla vindar som härjar. Det låter hårt och jag undrar vilken skada vinden kommer att göra denna gång.

Det var egentligen inte vinden som höll mig vaken, utan magsmärtor. Jag vet inte vad som orsakat värken, och inte heller vad jag ska göra för att bli av med plågan. Istället låg jag och vred mig i takt till den hårda vinden.

Det är mycket man inte har rådighet över: inte vädret, inte allt som sker inne i kroppen. Jag vill ju gärna se mig som en självständig människa. Vissa nätter blir jag medveten om hur liten jag är i världen. Jag må vara stark som människa men jag är trots alla ”bara” en människa i en stor värld.

Kraftfull vind

Sommarlovet går vidare och nu är jag i Skåne under några dagar. Jag försöker koppla av, strosa runt, läsa och bara vara en stund i solen.

Igår tog jag en bok och en flaska vatten och begav mig till stranden. Det låter ju så fint att sitta vid havet och läsa i solskenet. Det var fint men fy Fabian så det blåste. Jag har liksom glömt hur mycket det kan blåsa vid kusten. Linneskjortan fladdrade, håret vill jag inte tänka på och efter en stund i solen var jag iskall. Brrr.

Tur att det finns caféer att besöka för värmande dryck. Ville förstås sitta ute. Solen gick i moln och efter ett tag kom ett cafébiträde ut men en filt till mig. Det är omtanke!