Jag är en annan nu

Jag är en annan nu är en pjäs av Björn Runge som har premiär i kväll på KulturhusetStadsteaterns lilla scen. I rollerna finns Ann Petrén och Sofia Ledarp. Igår såg jag genrepet.

Det handlar om en mor- och dotterrelation. Mamman är upptagen av sig själv och sina krämpor. Dottern, som genomgår en cancerbehandling, vill få till en bättre relation med sin mamma. Dottern passar på att besöka sin mamma på vägen till sina behandlingar på sjukhuset.

Det är välspelat men jag blir inte berörd. Pjäsen flyter fram men utan avgörande konflikter som utlöser reaktioner eller insikter. Jag saknar något som får ihop pjäsen till en helhet, någon som ger förståelse och något som väcker känslor. Det är överdrivet, ibland komiskt men det ger en låg grad av igenkänning.

Nu ska det bli intressant och läsa andra recensioner. Från mig blir den ingen rekommendation.

En handelsresandes död

I onsdags såg jag genrepet till ”En handelsresandes död” på KulturhusetStadsteatern. Blev lite skärrad när jag insåg att den var 3 timmar och 40 minuter lång. Beställde kaffe till pausen. Men oj, det var verkligen mödan värt att sitta kvar alla dessa minuter.

Pjäsen, av Arthur Miller, är ju en klassiker. Det är ett familjedrama med flera djup. En stark mamma, en sliten pappa och två vuxna pojkar. Det finns höga förväntningar och frågor om att vara sann. Jag har sett den en gång tidigare, då på Dramaten. Genom att se den igen, i annan uppsättning och i annan tolkning så upptäcker jag mer.

Då, på Dramaten, var skådespeleriet magiskt. Riktigt så bra är inte Stadsteaterns agerande. Däremot upplever jag regin (Björn Runge), helheten som tydligare i Stadsteaterns uppsättning. Fler upplevelser och djupare beröring.

I ensemblen finns: Jakob Eklund, Anna Takanen, Mattias Nordkvist, Adam Lundgren, Samuel Fröler, Emil Ljungestig, Ingvar Hirdwall, Filip Johansson, Malin Molin och Molly Nutley.

 

Nattvarden

Scenen Kilen är en mindre scen på Stockholm stadsteater och mitt första besök var i fredags. Här får man sitta på båda sidorna av scenen, vilket gör det spännande. Man ser bra avsett var man sitter men möjligen ser man föreställningen från olika perspektiv.

”Nattvarden” av Lars Norén sätt nu upp där, i regi av Björn Runge. John och Charlotte, som spelas av Samuel Fröler och Anja Lundqvist, kommer hem från Johns begravning. Det finns ingen uttydbar sorg och de försöker få närmare kontakt med varandra där sex tycks vara ett redskap. Snart kommer Johns bror Allan och hans fru Monica, som spelas av Jakob Nordenson och Kajsa Ernst, då de ska sova över. John och Allan har ingen djupare relation och de har inte setts på många år. I bakgrunden finns även en dotter till John som får nöja sig med kontakt via telefon.

Lite alkohol och spetiga samtalsämnen, sticker hål på den neutrala bubblan och dispyter, hemligheter och mycket starka känslor kommer fram, successivt blottläggs allt och det med besked. Våldet är både psykiskt och fysiskt och de gör både varandra och sig själva illa.

Pjäsen är välspelad och den intima scenen ger närhet till smärtan. Men det finns en utmaning för oss i publiken – stolarna. De är inte bekväma. Och pjäsen är lång med bara en paus. Det smala benutrymmet och stolar som lämnar mer att önska, gör föreställningen plågsam. Det gör att jag rekommenderar pjäsen och uppsättningen för de som gillar Noréns mörka pjäser men det är inget för en förstagångsbesökare eller teaterovan.