Ge mig helg

Vaknade väldigt tidigt i morse och kunde inte somna om. Vred mig varv på varv tills jag fick ge upp, vilket innebar att jag började jobba före halv sju. Det är extremt tidigt för mig som är morgontrött.  Fick några lugna timmar innan en kavalkad av jobbiga möten och samtal tog vid. Jag ids inte ens skriva om det.

Till dagens fina nyheter hör att min pappa fått den behandling som han så länge behövt vilket innebär att han mår lite bättre. Förhoppningsvis sker en vändning i sjukdomsförlopp, jag tror på det. Men det är inte lätt att vara på sjukhus i dessa dagar. Mamma fick inte följa med in på behandling utan fick sitta ute och vänta på honom i drygt tre timmar. Där blev hon tillsagd av passeraden läkare att hon inte borde vara där utan munskydd, vilket förstås skrämde henne aning. Jag är i alla fall glad att båda mina föräldrar är så friska att de kan vara hemma.

Dagens chock kom då de ringde en kvinna från verkstaden som lagar min bil. De hade stött på problem och det som jag tyckte var ett kostsamt besök blev genast dubbelt så dyrt. Jag tappade nästan andan av chocken men det är inte så mycket att göra mer än att acceptera. Nu har jag hämtat bilen, betalat och vill inte tänka mer på det. Jag blickar framåt.

En snabbvisit på biblioteket har jag också hunnit med och nu är energin slut. Nu vill jag bara ha en sak och det är ledigt. Ge mig helg.

Inte som jag tänkt

Mitt klockalarm ringde tidigt i morse och jag fick skynda på för att bege mig till en verkstad för att lämna bilen. De tog emot den, lovade att hjälpa mig och jag fick gå hem. Naturligvis började de regna under promenaden och jag hade inget paraply.

Väl hemma har digitala möten avlöst varandra. Finns inte ens tid att sträcka på benen eller brygga kaffe. På eftermiddagen ledde jag ett möten, insåg att det ringde i min jobbmobil, så började min privata mobil ringa samtidigt som min fasta telefon också ringde. Det var telefoner och sladdar överallt och jag försökte säga något klokt i mötet. Där gav jag upp, jag kan ju inte vara i fyra samtal samtidigt.

Tyvärr missade jag samtalet från verkstan och de har inte svarat när jag ringt. Jag trodde att de skulle fixa bilen under dagen men det är ju uppenbarligen fel. Det blir intressant att se när jag får tillbaka bilen. Jag saknar min lilla pärla, min frihet.

Ett av alla samtal var mamma som är väldigt orolig över pappa och hans dåliga hälsa. Nu vill hon att jag ska komma och vara hos dem. Pappa ska till sjukhuset i morgon så vi får väl se hur det går då. Jag vet faktiskt inte om det är oro eller riktigt allvarligt. Det vore i alla fall skönt om bilen blir klart fort så att jag snabbt kan ta mig till mina föräldrar, om det behövs. Det skulle kännas tryggare.

Det är inte mycket som blev som jag tänkt den här dagen. Men just nu orkar jag inte göra något åt det. Jag behöver vila och får ta hand om allt i morgon istället.