En liten biltur

Efter 13 intensiva arbetstimmar var jag bara tvungen att stänga igen locket på datorn och lämna lägenheten för en stund. Tog mig till Ica för att handla eftersom skafferiet behöver fyllas på med varor som kan pigga upp. När jag satte mig i bilen för hemfärd kände jag ett starkt behov av nya vyer och körde en liten extra rund. Larvigt att det kan betyda så mycket men ikväll var det som en lyxresa att få köra en tur med musik på bilstereon på alldeles för hög nivå.

Det märks att det är vår, nästan försommar, eftersom många var ute på kvällspromenad. Betydligt fler än hundägarna var ute och många par gick hand i hand vilket ser väldigt mysigt ut. Inga mössor, jackor eller vantar behövs längre.

Jag tror att presenterna till mamma kan få en enkel lösning. Det hon önskar sig mest är blommor till trägården. Allra helst vill hon åka till en handelsträdgård. Det är ju en utomhusaktivitet och om de går att välja en lugn tid så kanske det kan ordnas. Måste fundera ut en säker lösning.

Ja, det verkar som att även denna vecka försvinner i en rasande fart. Skulle vilja stoppa tiden en stund för att få dofta på syrener.

Flopp

Planen för dagen var att åka ut på Bogesundslandet för att vandra. Jag älskar att vandra där, det finns så många fina rundslingor. Tyvärr var jag lite seg i starten och kom ut lite för sent, vilket jag fick sota för. Jag var nämligen inte den ende som hade den planen för dagen.

Jag blev lite misstänksam när jag passerade den första parkeringen och den var fullsatt. På de minsta småvägarna hade jag många möten, där det aldrig brukar finnas en bil. Ytterligare en parkering, mitt i ingenstans, var full och så även nästa där jag trodde jag skulle vara ensam. Jag har ju varit i trakterna så många gånger och alltid varit ensam. Jag såg flera bilar som parkerat i terrängen men det vill jag inte göra, särskilt inte när det är brandrisk. Jag vände och konstaterade att ytterligare tre parkeringar var knökfulla. Det är helt galet men ändå härligt att så många upptäckt naturen.

Tog en tur via Vaxholm och även där var det jättemycket folk, inte alls som i Gustavsbergs igår. Hur kan det vara så stor skillnad? För mig som sökte rofylldhet, var det bara att åka vidare.

Åkte inåt landet, tänkte mig till ett ställe där jag trodde jag kunde låna vandringskarta. På vägen dit körde jag fel, och när jag kom fram var hela stället nedlagt. Dessutom började det att regna, det värkte ner. Efter ytterligare ett felaktigt vägval, så blev det en väldigt lång resa på små vägar genom en att vårprunkande landskap. Tiden rann i från mig. Någon långvandring blev det inte men ändå en skön utflykt. För mig som inte har trädgård är det helt ljuvligt att få se annat än lägenhetens väggar.

Dagen blev kanske en flopp men min termokaffe och matsäck smakade lika gott hemma i soffan!

En trevlig liten omväg

Älskar att vakna och inse att det är helg och jag kan välja mellan att ligga kvar under täcket eller gå upp. Idag gick jag upp direkt och fick en lång skön start på dagen framför morgontv. For iväg för att ta mig till bibblan för att hämta en bok som kommit till mig. Väl i bilen kom jag på att jag ville till en butik som jag visste hade bra priser på klänningar just denna helg, och det kändes som en trevlig tur. När jag kom fram till butiken hade de inte öppnat. Det hade ändrat öppet tiderna och öppnar först kl 12. på lördagar trots att hemsidan uppgav att de öppnar kl. 10.

Satte mig i bilen igen och tog en liten tur och hamnade i Gustavsberg, en fin liten skärgårdsstad. Strosade runt och hittade även ett ställe att få en kopp kaffe. Så härligt att vara få sitta en stund och se ut över hamnen och vattnet. Det ger energi. Det var soligt men svalt så det var inte så många som var ute idag.

Tillbaka i klädaffären var det lugnt och vi få som var där respekterade avstånd och höll till i olika delar av butiken. Den enda som kom nära var en liten nyfiken hund och det var ju bara trevligt. Jag gjorde några väldigt fina fynd så nu är det bara att vänta in sommaren. På vägen hem hann jag med både bibblan och att storhandla så nu klarar jag mig länge. Och även om dagens tur blev längre än beräknat, så blev det en ovanligt trevlig omväg. Jag känner mig glad.

 

En dag i min egen takt

I morse gav jag mig själv sovmorgon. Jag tycker att jag var värd det. Det blev även en ganska lång frukost då jag helt tappat lust att vara effektiv. Solen sken vilket ytterligare bidrog till att jag inte var jättepeppad på att plugga. Jag har ju jobbar hårt hela veckan och skulle behöva lite helgvila. Men, men, skolan är viktig så vilan kommer till sommaren.

Tog i alla fall en biltur och handlade lite mat innan jag satte mig vid datorn. Här vid tangentbordet har jag nu suttit hela eftermiddagen och kvällen. Det går inte fort, det gå i min egen takt. Det är så jag lär mig. Ganska skönt att inte stressa. Melodifestivalen skvalar i bakgrunden och jag tror inte att jag missar så mycket.

Målet är att blir klar med föreläsningar och en inlämningsuppgift idag så att jag kan vara helt ledig i morgon. Det kan blir tufft men jag ska i alla fall försöka.

Högmod

Högmod lär gå före fall och det drabbade mig idag.

Jag som norrortsbo, dvs jag bor i en av kommunerna norr om Stockholm. Därav är jag sällan söderut i Storstockholmsområdet. Jag hittar bäst i de norra delarna och känner mig vilsen när jag passerat Årstaviken.

Idag behövde jag ta bilen söder ut för att sedan åka mot väster och det var med en mycket stor stolthet som jag kryssade fram i både Årsta och Bromma utan att köra fel en enda gång. Jag klarade till och med av gamla Tensta-rondellen som numera är en stor men hyfsad tydlig trafikplats. Stoltheten fick mig att växa. Leendet tog över hela ansiktet. Jag vred upp volymen på radion och sjöng med i musiken. Och jag insåg att jag precis kört fel och inte alls var på väg rätt håll.

Tillbaka på jorden igen. Nedtryckt i skorna. Glad över dagens biltur och att lära av mina misstag. Högmod är inget för mig.

Det onåbara

HDet finns människor som alltid vill ha det som de inte kan få. Människor som aldrig är nöjda. Människor som alltid vill ha mer, de vill ha annat, de vill ha det onåbara. Själv vill jag tro att jag är en människa som försöker glädjas av det jag har. Visst kämpar jag för mina drömmar och sådant jag vill ha, men glömmer inte insikten att jag trots allt har mycket gott i mitt liv.

Det ser så fint ut när jag skriver det. Ändå vet jag att det inte är riktigt sant.

Under några veckor kommer jag att vara utan bil. Jag är bilägare men använder bilen väldigt sällan, så sällan att det är tveksamt om det är ekonomiskt rimligt att behålla den. Det skulle vara billigare med taxi och hyrbil. Men bilen betyder frihet för mig och det är viktigt att ha känslan att kunna åka vart jag vill, när jag vill. Idag finns inte denna frihet.

I morse, när jag försovit mig från morgonträningen, tänkte jag på allt kul jag kan använda denna lördag till. Jag skulle kunna ta bilen till… men det kan jag ju inte. Det är rent löjligt många platser jag vill åka till just idag. Varför just idag? Det finns ju så mycket annat att göra.

FDet tycks finnas en lockelse i att drömma om det man inte kan få, att drömma om det onåbara.

Kanske behöver vi få drömma och längta.