Bildvalskval

I fredags var jag hos en fotograf för att ta några bilder. Det är inget som jag är förtjust i men ibland måste man ju gå utanför sin komfortzon. Har fått bilder digitalt att välja bland. En digital bild ingår i priset sedan kan jag välja mellan att köpa till fler för ett styckpris eller köpa alla bilder för en klumpsumma. Det är inget lätt val.

Jag vet inte riktigt vilka bilder som är bra. Det beror förstås inte på fotografen utan min egen syn på mig själv. Det är flera som jag tycker är okej. Men det är riktigt svårt att välja. Min första reaktion var att fyra bilder var rättvisande och bra, idag såg jag fler. Hur många behöver jag egentligen? Å andra sidan är priset förmånligt så kanske jag sluta snåla och unna mig alla. Jag lär ju inte gå till fotografen igen, inte i en nära framtid. Så här velar jag fram och tillbaka.

Jag ska nog sova på saken och ta beslut i morgon.

Att hänga ut andra med bild

Känner mig lite besvärad av den ökande mängd bilder på facebook som hänger ut andras beteenden. Jag tänker på de bilder där man delar misstankar om brott, vad man själv uppfattar som ett dåligt beteende eller upprörs över.

Ett ständigt återkommande fenomen att lägga ut bilder på ”misstänkt beteende” när någon går runt i ett område eller erbjuder hjälp. Det kan förstås var att något rekar inför inbrott men kan lika gärna vara något helt oskyldigt. Jag skulle själv inte vilja bli fotad när jag promenarar i områden för att kolla möjliga boenden eller beundrar någon trädgård. Jag tycker att det är otrevligt när misstänksamheten tar överhand och går ut över personlig integritet.

Ett annat återkommande fenomen är bilder på bilar som antingen körs illa eller parkerat fel. Här tänker jag att vi har polis och vakter som sköter sådant. Naturligtvis kan vi kontakta varandra, men att hänga ut på facebook blir ingen glad av, det löser inte fråga utan kan snarare förvärra relationer.

Lite då och då kommer läggs bilder upp på misstänkta brott. Problemet, som jag ser det, är att det just misstänka men har en tendens att bli dömda av andra utan att någon egentligen vet vad som ligger bakom bilden.

Jag tror inte att folk menar illa, inte alla i alla fall, men jag tror inte heller att de tänker igenom alla konsekvenser. Det är som att de skriver i affektion, skriver av sig frustration. Jag kan förstå känslan men tycker ändå att det finns anledning att tänka efter innan man hänger ut folk.

Planering för året

Planer är en stor del av mitt liv. Att göra en årsplan och skriva mål för året är lite av en höjdpunkt. Jag lägger ganska mycket tid på att tänka igenom föregående år, vad jag vill framåt och formulera mål. Jag tar även fram stöd i olika former såsom listor och mallar i excelark mm. Jag försöker även se till att få en bredd på mina mål, så att alla livets delar omfattas.

Nytt för i år är att jag även har en lite längre plan, typ treårsplan. Det kan låta lite illa, flerårsplan har dålig klang men jag kommer inte på något bättre ord. Tanken är att det finns vissa saker som tar tid, flera år. Då är det viktigt att jag har en övergripande plan, gör det jag ska i år och även skjuter på vissa saker till kommande år eftersom de behöver mer av förberedelser. Mitt projekt ”50 innan 50” kan ses som ett exempel på en sådan plan.

En nyhet för i år är att jag har en bild som sammanfattar mina ambitioner och mål för 2018 med symboler. Jag har hämtat inspiration från moodboards men eftersom jag inte vet hur man gör sådan, har jag gjort min egen variant. Vad symbolerna betyder är förstås bara intressant för mig själv. Kommer jag på fler saker, så uppdaterar jag bilden. Jag har min bild som bakgrundsbild på datorn. På så sätt blir jag dagligen påmind om mina mål och min ambition att göra 2018 till ett riktigt vacker år.


Bilder i media

Ibland går samhällsutvecklingen så fort att jag inte hinner med. Igår var ett sådant fall när jag såg bilder av Praljak som tog gift i domstolen när domen lästes upp. Det handlar om krigsförbrytelser som konstaterats av FN:s krigsförbrytartribunal i Haag.

Det jag reagerar på är att bilderna sprids överallt, utan varning. Jag har tänkt och trott att vi är lite restriktiva med att sprida bilder av självmord och mord, Jag är fullt medveten om att jag dagligen ser bilder på skjutningar. Samtidigt kan jag tänka ut ganska många olika sätt att ta sitt liv som jag inte ser på bild i media.

Jag har inte klart för mig vad som kan visas eller inte visas på bild i media och hur detta ändras med tiden. Vem bestämmer? Blir vi avtrubbade? Hur tar vi hand om de som inte är avtrubbade och reagerar?

Jag har ännu inte kunna reda ut vad jag själv står i frågan. Jag kan känna tacksamhet att jag slipper se olika former av självmord men jag har svårt att själv beskriva varför och förklara med kriterier.

Bilder

När jag var liten, så var det fint att se hur barn fick sina teckningar uppvisade i TV. Det fanns några olika program, tror jag, som man kunde skicka in till. En stor lycka för dem som fick se sina bilder i tv. Kanske finns det även idag.

Det blev en väldigt överraskning för mig när folk, vuxna, började skicka in foton till TV. Det finns ju i en hel del program som tar emot foton idag, bland annat tv4 i samband med väder och precis nu såg jag det i Svt:s Go kväll. Nu fattar jag att det inte är barnsligt men jag hade aldrig kunna tro att vuxna skulle vilja skicka in bilder, precis som barnen gjorde när jag var liten.

Kanske är det något helt mänskligt att vilja se sina alster i tv.