Var är bilen?

Att det är lite för mycket just nu, blev påtagligt idag. Jag besökte ett köpcentrum för att fixa presenter till min pappa. Skyndade runt och prickade av allt från min lista. Tyckte att jag var effektiv. När jag skulle åka, hittade jag inte bilen i det stora garaget. Jag var ju så säker på vart jag ställt bilen, ändå var den inte där. Började leta, lite förvirrat, innan jag insåg att jag var på fel våningsplan. Tänkt så snabbt oron hinner sprida sig i kroppen. Jag kände mig så otroligt korkad. Men så ändrade jag mig. Jag är inte korkad. Jag är i behov av ledighet med avkoppling och återhämtning.

Fortsättning på julen 2017

Julen passerade fort samtidigt som den gick långsamt. En anledning till långsamheten var regnet, en annan att mitt surf på mobilen tog slut och jag är för snål för att köpa till extra för några dagar. Det är lite knepigt att inte kunna svara på hälsningar via messenger, kolla väderprognos och nyheter på telefonen. Ett visst beroende har infunnit sig. Kanske dags att unna mig ett mer generöst abonnemang.

Annandag jul passerade som en seg dag med mycket tv-tittande. Mina föräldrar orkar inte så mycket annat. Jag har visserligen hjälp dem byta glödlampor och annat som kräver höga stegar men det blev ingen aktiv dag. Mina föräldrar ville inte att jag skulle åka hem på annandagen som planerat och lyckades övertala mig att stanna ytterligare en natt och åka hem på onsdagsförmiddagen. Allt för att slippa halka och mörkerkörning.

När onsdagsförmiddagen väl kom, bilen var packade igen, så startade inte min bil. Det är en himla trist känsla. Jag anade att det var laddningen som var problemet och jag fick hjälp av min pappa att sätta igång laddning av batterier (han har en bra laddare). Det var bara för mig att gå in och vänta medan laddningen pågick. Efter någon timma testade jag igen och började inse att batterier troligen var slut och behövde bytas. En ny väntan tog sin början. Min pappa var på sjukhuset och jag fick vänta hela eftermiddagen på att han skulle komma hem så att vi kunde åka och köpa ett nytt batteri och byta. Det hann bli kväll innan vi var klara och jag kunde köra hemåt igen. En hel dag försvann.

Känns alltid trist med oväntade bilreparationer, men jag är ändå glad att det hände när jag hade tillgång till pappas garage, hans bil och goda råd. På vägen hem kom jag på vad som dragit ur batteriet…

När jag inte lyckades få in min farbror i min bil på julaftonen, satt ha på sniskan under en tid, medan jag fixade hjälp och större bil. Under tiden hade han förstå belysningen tänd i bilen, när motorn inte var igång. Tiden gick, antagligen satt han där längre än jag anade. Det räckte för att tömma batteriet. Det hade alltså kunnat hända vid betydligt sämre tillfällen. Och batteriet var gammal, så förr eller senare så hade det säkert hänt.

Så enkelt kan olika händelser hänga ihop. Det mesta har ju en logiskt förklaring, allt handlar inte om tur och otur. Men jag hoppas förstås ändå på att något julmirakel ska inträffa. Något riktigt häftigt.

Vintertrafik

Ska åka till Dalarna under december och har velat kring val av transportmedel. Bil eller tåg? Tåg är bekvämt, billigt och står på plussidan när det gäller miljöpåverkan men däremot tar det tid och är inte så flexibelt. Med bilen får jag hela flexibiliteten – jag får plats med mycket packning, kan åka när det passar och stanna var jag vill längs vägen. Nackdelen med bilen är att jag inte vet något om vädret. Jag har dubbfria vinterdäck, vilket fungerar utmärkt i mina trakter min inte i värsta ishalkan. Tänker att jag gärna undviker oväder på smala dalavägar.

Säkerheten blev i detta fall avgörande och nu är tågbiljetter bokade. Jag fick ett bra pris och jag kommer att bli hämtad vid stationen. Nu måste jag lära mig att packa smart och inte ta med onödiga saker. Skönt att ta beslut!

 

När platsen är upptagen

I fredags kväll när jag skulle parkera på min plats var den delvis upptagen. En stor, bullig svart bil stod lite snett över min och grannens plats. Jag kan inte bedöma bilmärke och bilen var utlandsregistrerad. Jag stannade på gatan och gick fram för att knacka på fönstret. Flera av rutorna var mörktonade men i framsätet satt en man och pratade i telefon. Han argumenterade ljudligt, gestikulerade och röt på ett språk jag inte kan. Precis när jag knackade på rutan började tankarna gå om vad jag fundera om det var okej eller ej.

Kanske att jag har sett för många filmer. Samtidigt händer ju märkligheter i samhället och att reagera när något sticker ut kan vara på sin plats. Den bilen hör inte hemma i vårt område och jag vet inte varför mannen var så arg.

Det är verkligen en trist utveckling. Jag vill verkligen inte misstänka mina medmänniskor men jag vill heller inte vara godtrogen. Att vara uppmärksam lär jag nog få fortsätta att vara.

Örebro och Askersund

I fredags tog jag tåget till min barndomsstad, Örebro. Min bil har varit hos mina föräldrar och det var dags att hämta den. För mig är bilen en stor frihet och jag har verkligen längtat efter den.

Mina föräldrar är sjukliga så det blir mycket att hjälpa till med när jag är där. Och det blir alltid väldigt intensivt. En natt räckte för denna gång.

I lördags tog jag bilen och styrde mot Vadstena. Hann även med ett stopp i Askersund. En tidigare kollega har flyttat dit och driver en kiosk. Det var kul att se hur hon har det. Vi var aldrig nära vänner men har kontakt via facebook. För mig är det trevligt med bekanta om man kan träffa för en stund. Det behöver inte vara svårare än så.

Att köra bil, lyssna på musik, göra stopp när helst jag känner för – det är riktigt avkopplande för mig. Jag får se mycket och jag hinner även tänka. Ett sätt att få lite tid för mig själv.

Mil efter mil i snö och regn

En sen hemfärd från Malmö medförde att jag inte var hemma förrän efter midnatt. Tyvärr kunde jag inte unna mig någon sovmorgon. Stället fick jag masa mig upp för att köra i 20 mil för ett möte som varade i en timme. Sedan 20 mil hem igen. Under resan fick jag möte vintern igen. Allt från lätt snöfall, snöslask, snöyra och regn. Min lilla bil känns inte så nytvättad längre.

Skönt att få ligga på soffan och filosofera efter en sådan dag. Jag blundar och längtar till våren.

Hur bråttom kan man ha?

Tog en promenad för att gå och handla lite mat. Gick genom bostadsområden på smågator. Nästan ingen trafik alls men gott om snö.

På en mindre väg ser jag en bil, som kommer emot mig, samtidigt som en annan bil stannar lite dumt på gatan. Det kommer att bli trångt att mötas, alla tre. Jag har dock ingenstans att ta vägen. Det finns ingen riktig trottoar, gångvägen är markerad med streck på körbanan som nu är översnöade. Jag går ”rätt” dvs på gångbanan. Jag snabbar på stegen för att kunna kliva åt sidan vid nästa öppning ca 0,5-1 m fram. Men så länge kan tydligen inte bilen som kommer emot mig vänta, inte ens sakta ner. Nej, den bilen kör vidare trots det mycket trånga mötet. Resultatet blir att bilen backspegel slår emot min arm.

Jag har inte ont och jag var mest rädd att få tårna överkörda. Men jag är irriterad. Det där är enbart onödigt. Bilen hade bara behövt sakta in en aning, bara lätta lite på gasen. Det är inte svårt, det tar ingen tid men det minskar risk för olyckor. Att visa medmänsklighet är inte svårt, det bör vara en självklar omtanke, tycker jag. Att detta sker i ett bostadsområden, där inga andra än grannar tar sig fram på vägen, känns extra trist. Så bråttom kan man rimligen inte ha.

Mitt liv som bilmekaniker

Bilar ska fungera. Det är ungefär så jag ser det. Men ibland behöver de omvårdnad. Eftersom min pappa alltid haft garage, varit bilhandlare och rallyförare, anser han att han eller jag ska fixa bilen. Nu är han så krasslig att det är svårt för honom. Men under några veckor har bilen fått bo hos honom och han och hans kompis har bytt bromsskivor. I helgen var det dags för besiktning.

Deras arbete fick godkänt men två andra fel uppdagades. De klagade på en lampa som jag bytt. Det har tagit mig hårt att de klagar på mitt arbete ;-). Det tog mig halva lördagseftermiddagen att rätta till felet. Varken besiktningsmannen eller min pappa kunder fixa det. Så lite nöjd är jag.

Idag har vi fortsatt med att fixa bromsen på höger bakhjul. Jag har mest varit assistent, sprungit med verktyg, bidragit med små fingrar och styrka medan pappa står för det mesta av kunskapen.

Egentligen kan jag nog mer än jag erkänner. Jag är inte intresserad. Och när något är fel, så tänker jag att det är nog bäst att lämna in i bilen, trots att jag kanske borde kunna själv. Min pappa har en annan syn. Jag tror dessutom att han ser det som ett sätt att umgås. En hel dag i garaget med mig, det är ju precis vad han vill ha.

Jag tänker mig en annan karriär, även om jag är väldigt nöjd med resultatet.

Att sakna sin bil

Min bil är utlånad och befinner sig på annan ort. Normalt sett använder jag bilen ganska sällan. Det vore mer ekonomiskt att hyra bil och åka taxi än att äga en egen bil. Men jag ser bilen som en frihet – att jag kan åka vart jag vill, precis när jag vill. Oftast stå den dock still på sin parkeringsplats.

De senaste dagarna har jag  kommit på massor av ställen att besöka, som jag behöver bilen för att nå. Det är rent ironiskt. Jag kan åka till alla dess ställen närsomhelst, men har inte gjort det. Så kommer längtan just nu är jag inte har min bil tillgänglig. Det är verkligen fånigt, jag vet det.

Men ändå;
jag saknar min bil.

Julfärd i bilen

Under jul reser jag alltid till släktingar. Vissa år blir det många besök, andra färre. En period i livet var det oerhört många besök varje jul, flera per dag. Sedan några år tillbaka har jag lovat mig själv att vara på en plats per dag. Det löftet bröt jag i år.

Det finns en viss frihet i mina resor. Jag kör bil, och kan komma och åka när jag vill. Om jag tycker att allt sällskap blir för intensivt så kan jag alltid ta en tur med bilen och få en stund för mig själv. Under hemresan är det skönt att rensa bland tankar och känslor.

Antagligen kan jag inte göra annat än köra bil. Hela min Audi är fylld med julklappar. Helt orimligt att tomten får plats med allt i en liten släde.

På julaftonen skulle jag förgylla min bilfärd med en julkaffe från Starbucks. Tycker att de är alldeles för dyra men jag kan ju unna mig ibland. Valde en julig latte. Det var ju ändå jul! Men ack så besviken jag blev. Det var det sötaste slisk jag någonsin druckit. Knappt någon kaffesmak alls. Åh, vad jag längtade efter vanligt bryggkaffe!