Ingen tystnad

Skyndade till biblioteket på eftermiddagen för att hämta en bok som jag reserverat. När jag öppnade dörren möttes jag av en vägg av skräniga ljud. Det var snoriga barn och vilsna vuxna överallt. Jag försökte bana mig fram bland barnoveraller, mössor och halsdukar. Mötte utklädda figurer som jag inte alls vet vad de skulle föreställa. Skyndade att låna min bok och smet ut så fort jag kunde.

Det var tydligen flyttfest för barn. Biblioteket ska flytta. Under någon månad kommer det att vara mycket begränsat öppettider och utbud men å andra sidan längre lånetid. De uppmanar alla att låna hem böcker och sedan lämna tillbaka på nya stället.

Jag har inget sett varken bilder eller ritning på nya stället så det blir en glad överraskning. Men innan jag går dit, ska jag kolla att det inte är barnkalas, det blev för mycket för mig.

Annons

Tuberkulos

Tuberkulos, vem kunde ana att det skulle vara så intressant? Inte jag, det måste jag erkänna. Ikväll har jag varit på ett bibliotek och lyssnat till Björn Wiman som berättar om sin bok ”I en sal på lasarettet”. Att Björn har många talanger, visste jag och numera vet jag även att han kan trollbinda sin publik. Det var oerhört intressant även om bibliotekarien inte hann ställa så många frågor.

Förstås köpte jag boken och fick den signerad. Det ska jag spara till jul, kanske som en julklapp till mig själv.

Det blev en jättefin kväll och jag är ledsen att jag glömde ta några bilder, vilket jag alltid gör. Det som var ovanligt var att det var ovanligt många män i publiken. Annars var det som vanligt, många kvinnor 70+, så jag tillhörde de yngsta i publiken. Förutom tuberkulos fick vi även veta en del om Wimans mamma, det svenska folkhemmet och hur vi hanterar pandemier.

Veckan går fort

Min måndag var dels vandringsdag, dels hemresedag efter några fina dagar i Skåne. Det innebar att tisdagen var packa-upp-och-tvätta-dag. Jag började dock med att ta en lång promenad till biblioteket där två reserverade böcker väntande. Det kändes som vinstlott då det visade sig att det var Håkan Nessers senaste bok samt andra delen i Morden på Österlen som väntade på mig. De ser jag fram emot att läsa.

Den här sommaren har jag inte haft möjlighet att lyssna så mycket på Sommar i P1. Jag har många program kvar att lyssna på. Igår kväll lyssnade jag på tre och de var okej. Få riktiga höjdare än så länge men alla har något. Jag ska fortsätta att lyssna men misstänker att jag inte kommer klara av alla innan sommaren är slut.

Igår var första dagen som fri från snuva. Bara hostan kvar. Men jag är så less på att känna mig hängig. Därav har jag bokat i sköna behandlingar idag och klippning hos en ny frisör. Jag behöver både lyx och ny energi och vill känna mig fräsch inför jobbstart. Hoppas att dagen ska ge positivt resultat.

Tyvärr blir det ingen mer längre resa denna vecka. Jag skulle ha varit i Malmö resten av veckan med det blev av olika anledningar inställt. Känns som att det är kännetecknet för denna semester. Ändå går tiden fort. Åtminstone de glada dagarna. Så nu vill jag ta hand om de resterande dagarna av denna semester.

Bokcirkel

Vilken lycka att få återuppleva bokcirkel med fysisk träff på biblioteket. Att få träffas på riktigt. Tyvärr var vi få och jag kom dessutom försent men det blev väldigt trevligt ändå. Vi diskuterade ”Löpa varg” och var rörande överens om att det var en riktigt bra bok och att vi verkligen uppskattade att få läsa bra litteratur. Vi var fler som gärna vill läsa om boken, så bra är den.

Det blev ett riktigt bra samtal denna gång och det är jag glad för. Dessa samtal är verkligen givande, även när vi är överens.

Kontrollbehov

Jag fnissade så gott härom dagen då jag upptäckte att någon ägnat sig åt att ”rätta” språket i en bok som jag lånat på biblioteket. Det kan man kanske kalla kontrollbehov. Ibland kan man ju se uppenbara tryckfel, ibland ana översättningsfel men ibland är det ju trots allt ett val författaren gjort. Att gå så långt som att ta fram pennan och stryka ord, är åtminstone för mig att gå för långt. Särskilt när det är bibliotekets bok. Men tydligen är vi olika.

Helgen fortsätter

Morgonkaffet smakar lika gott idag. Älskar att mjukstarta dagen. Lördagen blev en dag för återhämtning. Jag skrev, läste och tog en ljuvlig promenad till bibblan för att lämna några böcker. Istället för att gå raka vägen så letade jag mig fram genom bostadsområden med blommande fruktträd, via en slottsträdgård och sedan längs vattnet innan jag vek upp mot biblioteket. Det var väl inte direkt soligt men dimman hade lättat och regnet avtagit. Skönt, var det.

Även kvällen blev lugn. Jag läste, somnade på soffan men vaknade i alla fall till dess att ”Muren” började på svt. Kollade även en kort stund på ”Let´s dance”. Jag har inte följt danstävlingen men ville se vem som vinner, det känns lite som allmänbildning. Resten av kvällen lyssnade jag på musik och jag insåg att det gör jag väldigt sällan.

Under de senaste dagarnas promenader har jag sett många fåglar. Tyvärr har jag insett att jag är urdålig på fåglar. De är alldeles för få jag vet namnet på. Det dyker alltid upp namn i huvudet men jag vet inte om det stämmer. Jag är inte jätteintresserad men vore kul att ått åtminstone komma ihåg det jag någon gång lärt mig.

Idag fortsätter helgen och hela dagen ligger framför mig.

Söndagspromenad

Det blev en fin promenad, i svagt solljus, till biblioteket idag. De hade öppet med vissa begränsningar och jag kunde lämna några böcker och plocka upp en annan. Det känns bra. Det var i det närmaste öde på bibblan och kanske kommer det att dröja innan alla vet att de öppnat igen. Det har ju varit en del turer fram och tillbaka med olika rutiner och besked.

Uppdraget för dagen var även att hämta ett paket på ett utlämningsställe. Det var betydligt större än jag trodde, inte alls tungt med otympligt. Väldigt otympligt för en långpromenad hemåt. Som den överlevare jag är, hade jag en extra resårrem i ryggsäcken som jag kunde knyta runt det stora paketet. Det blev lite lättare att bära men hur jag än gjorde blev det konstiga ställningar för armarna. Jag fick byta grepp ofta för att stå ut hela vägen hem.

Promenader får mig att tänka klarare. Jag lyckas ofta lösa olika klurigheter och problem som jag inte lyckats se framför datorn. Det är ofta så att tankarna surrar på utvägen och är mer lugna och fria på hemvägen. Det är därför som jag gillar kvällspromenader – att gå bort alla jobbtankar. Idag lyckades jag komma på en perfekt present till min goda vän som fyller år om några veckor. Det har känts omöjligt att hitta något som dessutom går att skicka med posten eftersom vi inte kan ses. Men under promenaden så dök en tanke upp och vips så var presentproblemet löst. Bara att skynda hem och beställa.

Det otympliga paketet innehöll en sovsäck. Jag har två sommarsovsäckar och har önskat mig en varmare variant. Det innebär en större och aningen tyngre sovsäck men jag hoppas att det är värt det. Det betyder mycket att så sova gott under en vandring. Än vill jag inte bege mig ut men snart hoppas jag på en vårlig vandring med övernattning i det fria. Något att se fram emot.

Inlåst kunskap

Just nu är det mycket kunskap som är inlåsta i våra bibliotek och som är svår att komma åt. Jag tänker inte på romaner utan alla faktaböcker inom olika ämnen som nyttjas av elever och studenter på alla nivåer. Böckerna är svåra att ha tillgång till eftersom många bibliotek är stängda, har så begränsade öppettider att man inte kan nå dem då eller att biblioteken är så generösa med att skippa förseningsavgifter nu vilket för att böcker inte ens lämnas tillbaka tid.

När det gäller romaner ser jag inget problem. Det är bara att läsa en annan bok, kolla sin egen bokhylla, låna av en vän, gå förbi Myrorna eller liknande eller köp en pocket. Här finns en uppsjö av alternativ för den som är kreativ. När det gäller kurslitteratur är problemet större.

Jag har tänkt att läsa några kurser på distans under våren och var ute i god tid för att fixa kurslitteratur. Reserverade böcker på biblioteket och har beställt de som inte fanns att låna. Det kändes bra. Böckerna ligger i prisspannet 400-700 kr styck så man tänker gärna till om man tror att man har nytta av dem, även efter utbildningen. För mig har ingen av de beställda böckerna kommit än, flera är slut på förlag och jag får inte kontakt med biblioteket. Det var ingen kö när jag gjorde reservationen men nu tycks det som att de är utlånade. Har kollat runt och böckerna finns på flera biblioteket – som är stängda. Till skillnad mot romaner, så kan en student inte vänta eftersom böckerna behövs för olika deadlines.

För mig kommer det att kunna hanteras på något sätt men det här är trots allt ett problem för många elever och studenter på alla nivåer. Man behöver sitt bibliotek under lärandet. Google är bra men inte har inte allt. För mig känns det som att det är hög tid för alla bibliotek att agera och hitta vettigare lösningar för att öppna upp verksamheten på ett klokt sätt.

Slaskpromenad

Tog en paus i skrivandet idag för att bege mig ut på promenad. Jag mår bra av att komma ut varje dag och måste prioritera det. Nu när jag tänker tillbaka på skoltiden så tog jag ofta en längre paus mitt på dagen. Det passar mig bra. Min slutsats är faktiskt att den lunchpaus som man har på jobbet är för kort. För mig vore det nog bättre att jobba hela förmiddagen, ha en längre paus mitt på dagen för både lunch och promenad eller annan träning för att sedan fortsätta en längre bit in på kvällen. Nu är det ju inte så samhället ser ut men jag tror att jag skulle må bra av det.

Dagens promenad, som så ofta, gick först i närområdet och sedan till biblioteket för att lämna en bok. Nytta med nöje, kallar jag det, det känns bättre så. Det var nollgradigt ute vilket innebar varierande vägunderlag. Bitvis slask, bitvis barmark och på vägen hem föll både mörkret och temperaturen och det frös på. Smältvatten blev ishinna.

Till dagens glada nyheter hör att biblioteket ska öppna igen för att lämna ut reserverade böcker. Nu har de varit extra kluriga: huvudbiblioteket har endast öppet på helgerna medan de två filialerna har öppet vissa specifika dagar. Syftet är att minska risk för trängsel i kollektivtrafiken. Jag tänker att syftet är gott, det ger en signal. Däremot har jag inte så stora förhoppningar om effekterna. Jag har inte uppfattat att det finns någon statistik som stödjer att det är biblioteksresenärer som orsakar trängsel. Min tro (nej, jag har ingen fakta att tillgå) är att de som har bil, tar bilen och de som behöver åka kollektivt gör det och vi som är vana att gå fortsätter att traska. Men vem vet, jag kan bli överraskad!

Nummer 4

Årets andra dag började med en alldeles för lång sovmorgon. Behöver komma ut medan det är ljust och ger mig därför små uppdrag. Idag for jag till bibblan för att lämna tillbaka några böcker. Biblioteket är fortfarande stängt men jag har blivit uppmärksammad på att den tidigare rekommendationen om stängda bibliotek är upphävd och jag hoppas att vi kan påverka så att de öppnar vårt bibliotek snart igen. Det fanns ju en trygg och säker lösning för att hålla öppet så jag hoppas på ett snabbt beslut.

Vid min bil på parkeringen låg en träning med fyran uppåt. Jag tänkte att om jag vore en karaktär i mina egna manus, så skulle detta varit ett tecken för året, kanske ett lyckonummer. Nu är jag ingen karaktär men kanske att jag kan ha tur ändå eller att tärningen i alla fall kan bli en bra novell.

Ikväll ska jag skriva några brevkort eller brev, dels eftersom det är trevligt med personliga hälsningar, dels eftersom det ger bra skäl att ta en promenad till brevlådan. Därmed blir morgondagens uteaktivitet planerad. Men först ska jag lyssna på radions ”På minuten”. Det är skönt att vissa rutiner står sig, även i semestertid.