Kvällspromenad i ljus

Efter en ganska händelselös dag, förutom en promenad, så blev det faktiskt även en kvällspromenad. Jag behövde gå till tidningsåtervinningen med en bunt tidningar och tog en extra runda. Det var kallt, temperaturen rasade neråt i skymningen.

Ett glädjeämne är att vi har fått bra gatubelysning i mitt områden. Några person gjorde en insats och kontaktade både kommun och elnätsföretag, framhöll behovet av trygghet vid stationen och efter ett antal påtryckningar så fick vi bättre belysning i hela området. Det känns väldigt mycket tryggare nu. Därtill har ungdomsgängen försvunnit, killarna som stod i dunklet med sina huvtröjor. Tyvärr måste jag erkänna att jag troligt varit naiv, trodde att det var vanliga bråkstakar, men tydlig var det vanligt med narkotikaförsäljning. Hade jag kolla mer noggrant hade jag kanske fattat men jag brukade alltid dra mig mot mer belysta områden och skynda hemåt.

Förutom gatubelysningen, noterade jag även att allt fler satt upp belysning på sina balkonger. Det ser fint ut. De allra flesta har gjorde det snyggt, neutralt och inte alls julkänsla. Bara någon enstaka som redan pyntat med lampor kulörta färger. Jag tänker att det är ett nytt sätt att använda ljus i trädgårdar och balkonger för att göra vinterfint. Men nytt menar jag att det inte längre är juldekoration utan ett trevligt sätt att njuta av sina utrymmen utomhus året runt.

Har förstås ringt min pappa idag men tyvärr hade jag inte skickat någon present efter som jag inte varit ute den senaste veckan. Och idag har Farsdags-korten tagit slut så jag får göra ett eget. Det går nog bra, om än lite annorlunda. Men så är det ju med mycket i år.

Mörkt ute, ljust inne

Oktober gör entré med tydligt besked. Det är blåsigt och grått, ett väder som gör att man helst stannar inne. Det blir inget kaffe på balkongen idag. Precis som GunnarDeckare, tycker jag att det passar bra för studier.

Det är dock med visst motstånd som jag tänder lamporna här hemma. Att solljuset inte räcker till, är som jag reagerar på när jag är hemma. Det är så påtagligt att vi går mot mörkare tider. På jobbet är det något helt annat, då är ljuset tänt, nästan oavsett årstid.

Att ha tillräckligt med ljus är något jag behöver tänka på. Min syn har sina begränsningar och jag ska undvika att anstränga den i onödan. Det är således en utmaning under det mörka halvåret, jag ser dåligt och har mer huvudvärk än under ljusare delar av året. Har nog inte tänkt på det så mycket tidigare, men när man sitter hemma och pluggar är det uppenbart.

Nu är det ju som det är. Det blir inte ljusare förrän våren kommer och min syn blir inte bättre överhuvudtaget. Det är något att förhålla sig till. Motståndet att börja tända lamporna är ju något som finns inom mig själv. Kanske ett motstånd att inse synens och kroppens begränsning? Det är något jag själv måste jobba med. Och att skaffa lite bättre belysning är ju också helt överkompligt. Måste bara få ändan ur vagnen.