Stil

Har länge vetat att jag behöver hitta min stil. Det handlar om yttre stil: kläder, frisyr, glasögon och accessoarer. Det hände något när jag satt hemma och pluggade under ett antal år. Tanken var att hitta ny stil när jag började jobba igen. Pandemin slog till och jag har inte kommit tillskott. Tvärtom, så har stilen blivit allt mer bekväm.

Under förra veckan blev det tydligt för mig. Det jag hafsade runt i var inte jag. Inte alls så som jag vill se ut. Jag även om kläderna är mjuka och bekväma så känner jag mig inte alls bekväm.

Nu måste det bli ändring och jag måste komma på ett sätt satt hitta min stil som är jag. Det blir uppdraget för sista semesterveckan. Till dess får jag ägna mig om stilstudier och eftertanke.

Att sälja in

Att sälja har aldrig varit någon stark sida hos mig och att sälja in mig själv är inte alls lättare. Det går, jag kan till och med göra det bra men det tar mycket energi och det är inget som jag tycker om att göra. Det här har varit en utmaning det senaste året.

I utbildingen ingår en hel del olika mindre projektarbeten. I nästan varje kurs finns något moment där jag behöver ta kontakt med något företag för att få ställa frågor eller göra vissa utredningar. Detsamma gällde i coaching, där jag behövde hitta personer att coacha. Att söka jobb innebär också att behöva sälja in sig själv och sin kompetens. Att försöka få in en novell någonstans innebär samma säljande.

Även om jag kan se att det går lättare, så är jag ändå inte riktigt bra på det. Jag tycker exempelvis att det är svårt att veta hur många jag kan fråga utan att få för många svar. Att fråga en i taget tar ofta för lång tid, men samtidigt kan jag ju inte ta på mig flera uppdrag. Det är sådant jag grunna över.

Ibland tänker jag att jag är bra på andra saker. Jag behöver inte vara bäst på att sälja, enbart kunna hantera det. Samtidigt inser jag att det är just detta som gör att jag inte attraheras av att starta eget.

Det finns många skäl till att vilja utveckla förmågan att vara säljande, det tycks behövas i dagens samhälle. Viktigast för mig är att känna mig bekväm i alla situationer där säljandet krävs av mig.

Ur komfortzonen

sniglar(1)Jag ålar mig ur komfortzonen. Sakta, sakta, men på många sätt försöker jag testa nytt, stå ut med att göra saker jag inte trivs med. Att inte vara helt komfortabel har varit ett tema för veckan. Kanske blir det ett tema för resten av hösten. Vart kan det ta mig?

Som kjol- och klänningstjej är byxor inte något som jag gärna har på jobbet. Jag använder byxor, helg och semester, men om jag vill vara välklädd så är det klänning och kjol som gäller. Av den anledning blev det en utmaning att brallor på jobbet hela veckan. En oerhört fånig utmaning, men att vara på jobbet och inte riktigt vara trygg och bekväm är, för mig, att banka på komfortzonen. Fyra dag av fem dagar klarade jag.

Lunch äter jag förstås varje dag och vi letar nästan alltid efter nya restauranger för att förnya och variera oss. Men ändå känner jag att jag väljer sådant jag vet vad det är och som jag vet att jag tycker om. Den här veckan har jag försökt att ta de oväntade, det som jag inte brukar ta. På detta sätt har jag fått prova nya smaker, men tyvärr, har inga nya favoriter dykt upp.

I lördags blev det lite av final och ett helt kliv ur komfortzonen. Efter mycket tvekande, bestämde jag mig för att genomföra tjejmilen. Jag var inte helt peppad, detta var inget som var viktigt för mig, men jag valde att göra det som en kul grej. Och jag genomförde det! Det var lärorikt. Jag har visserligen genomfört loppet tidigare men då haft en annan förberedelser. I år fick jag lära att förberedelserna kan genomföras på olika sätt, både på gott och ont. Men det blir ett eget inlägg. Men att våga genomföra, trots insikten om en trist tid, att våga springa i sin egen takt och egen stil, det var viktigt för mig. Definitivt utanför min normala komfortzon.

Jag vet inte vart allt detta kommer att ta mig. Kanske att det ger nya perspektiv på livet. Kanske att livet blir lite vackrare.
fjäril(1)