Eftersom jag läst ett antal kurs om hållbarhet och att hållbarhetsfrågor ofta återkommer i olika kurser, har frågan om plastpåsar kommit upp flera gånger. Min personliga upplevelse är att frågan svalnat under det senaste året. Numera är det inte så många som diskuterar priset eller behovet. De som jag hör mest av, är de som totalt förnekar att det är en fråga dvs de som ägnar mer tid åt att ifråga sätt lagparagrafer och forskningsstöd än att tänka efter om de egentigen behöver påsen eller ej.
Igår var jag i en liten Ica butik och överhörde några flickor vid fruktdisken. Jag gissar att de var i 9-10 års åldern. Den valde någon frukt och den ena flicka frågade om de inte skulle ta en påse och lägga frukten i. Den andra flickan sa att det var ju bara onödigt vilket det snabbt blev överens om. Så kloka flickor, tänkte jag. Idag i en annan butik såg jag ganska många som tog påsar av ren vana. En påse för en liten lök, en annan påse för två äpplen. Påsar som sedan hamnade i en större påse vid kassan. Så stor vanans makt är. Jag gick i alla fall intrycket att de inte tänkte så noga på om löken kunde ligga tryggt i korgen, även utan plastomslutning.
Min tanke är att det handlar mycket om vanor. Jag måste bli medveten om mina egna vanor, reflektera, för att kunna förändra dem. Det är inte alltid så enkelt. Då är det bra att det finns barn som kan vara förebilder och visa att det inte behöver vara så komplicerat.
