Skriv flow

Dagen har till stor del ägnats åt skrivande. Kursen jag går under några helgen har gett motivation att sätta fart i ett av mina skrivprojekt. Jag har hela konceptet klart för mig så det är bara att sätta igång och skriva. Men det ha varit lite motigt. Jag behöver ta mig igen avsnitt och död och idag har jag skrivit om en begravning. Jag har gruvat mig länge för att skriva den delen. Jag har anat att det skulle bli jobbigt och det blev det. Det är ingen text jag kan skriva när jag kommer hem efter jobbet, därav tog jag mig en semesterdag.

Det här är nog första gången som jag skrivit så att tårarna rinner. Ska det bli bra måste man ge allt, då får det gör ont. Jag fick ta flera pausar och när jag var ”klar” var jag helt mör. Normalt sett är jag ganska trött i ögonen efter en hel dag framför den lilla datorskärmen och inte blev det bättre med tårar. Nu är i alla fall det värsta över och jag kan gå jobbar vidare med resten.

När jag var klar med eftermiddagspasset tog jag en promenad. Det är välgörande på många sätt. Men idag gick det sakta. Jag stannade var femte meter, tog upp telefonen och noterade idéer som jag inte får missa att ta med i mitt manus. Det är så många tankar och idéer som kommer fram när man promenerar. Borde nästan ha block och penna runt halsen.

Nu har jag en läspaus men ska göra ett pass till innan det är dags att sova. Och helgen är långa så jag hoppas få mycket skrivet nu när jag har flow.

 

Perspektiv

Jag är inne i min tredje semestervecka av fyra och jag har det bra. Jag har fått så många fina dagar, bra väder, avkoppling och återhämtning. Det är jag som bestämmer vad jag vill göra och om inget blir gjort så är det mitt eget ansvar.

En reflektion är dock att jag inte pratar med någon. Eftersom det inte är så klokt att träffa andra människor så blir det inga riktiga samtal. Det har blivit några korta utbyten under vandringar om väder och leder samt ett samtal med paret på hotellet i Kristianstad. Att jag kan räkna samtalen är ju ovanligt. I en jobbtillvaro minns man ju knappt alla samtal under en och samma dag. Jag har inget problem med att vara själv, men jag kan längta efter diskussion, bli utmanad, bli påmind om att det finns andra synsätt än mina egna tankar.

Så kom en annan påminnelse. Det är fyra år sedan vi begravde min älskade ögonsten. Svårare dag har jag inte varit med om och klarade jag den, så klarar jag mycket. Att ha möjlighet att faktiskt kunna se fram emot att träffa vänner igen, är så otroligt mycket bättre än att veta att det är försent. Finns ingen anledning att riskera att förlora någon för få en liten pratstund nu. Så med lite perspektiv så väntar jag så gärna på att få träffa andra igen.

Svart och svårt

Jag är en skrivande människa, rekommenderar ofta andra att skriva, men nu kan jag knappt gör det själv. Det är svart. Det är svårt.

Idag har jag fått ta ett sista farväl av min älskade ögonsten, min brorson. Han betydde allt för mig, viktigast i mitt liv och den person jag värdesatte allra mest. Han förändrade mig redan när han kom till världen, har förändrat mitt liv sedan dess. Och nu blir det inte detsamma igen.

I natt skrev jag mitt tal, självklart helt omöjligt att hålla. Men kändes ändå bra att ha gjort det. Har gett det ditt min bror.

Det blev ett fint avsked, men det gör väldigt ont ändå. Kände mig verkligen som en förändrad kvinna när jag klev ut ur kyrkan. Allt blev så påtagligt. Jag har kunna hantera sorgen hyfsat bra under veckorna sedan bortgången. Men nu kommer allt över mig, ur mig. Det känns omänskligt svårt.

Önskar att ingen av er behöver uppleva detta.

 

 

 

Lång fredag

Igår var det dags att ta ett sista farväl av en älskad person. Jag sov nästan ingenting natten till fredagen, det gick inte att komma till ro. Gick upp ganska tidigt för att göra mig i ordning, åkte iväg i god tid för att tvätta bilen, dricka kaffe och köpa handbukett. Bilresan till kyrkan tar normalt ca 1 timme och tjugo minuter men jag ville ha god marginal. Vill ju inte komma försent till en begravning.

Begravningen blev fin. Den var varm, personlig och kärleksfull. En duo sjöng några väldigt fina sånger. Vi var många i kyrkan, jag känner nästan alla väl och det kändes tryggt. Det blev många kramar både innan och efter begravningsgudstjänsten och vi var många som kunde stötta varandra.

Efteråt var det begravningskaffe med bla smörgåstårta. Ytterligare en låt spelades. All musik, både sången i kyrkan och till kaffe, var valt av kvinnan vi förlorat. Det kändes fint. Vi fick också chansen att säga några ord, dela några minnen och vi var några som tog den chansen. Jag lyckades på något sätt hålla det tal som jag skrivit och det kändes skönt. Men visst var det svårt.

På kvällen samlades den närmaste familjen. Vi var nog väldigt trötta alla men det kändes fint att vara tillsammans. Eftersom jag inte bort i samma stad så blev det ytterligare en längre bilresa innan jag var hemma igen vid midnatt. Trodde att skulle somna redan vi anblicken på kudden men det blev ytterligare en sömnlös natt.

Det blev ett fint farväl men det känns som att sorgen och saknaden kommer att finnas kvar länge än.

Förberedd

Skorna är putsade, klänningen är fållad, kappa och handskar hänger framme i hallen och pärlhalsbandet har plockats fram ur gömmorna. Talet är både skrivet och utskrivet. Krans är förstås beställd och i morgon ska jag bara köpa en handbukett.

Imorgon ska jag ta ett sista farväl av en älskad familjemedlem. Jag vet inte hur jag ska fixa dagen, hur jag kommer att reagera och hur jag ska hålla ihop. Jag vet bara att jag ska göra det.

Här är en dikt som jag skrivit till minne av C.

Flyg till oss

Du får inte plats i en text, statusuppdatering eller minnesbok,
Du är alldeles för stor.
Allt som är du betyder för mycket,
för oss.

Du får inte plats på bara några rader, och du hör inte hemma mellan dem.
Du är så mycket mer.
Allt som är du har berikat våra liv och är en del,
av oss

Du ska inte stängas in bland meningar, bli begränsad av våra ord.
Du har ditt eget uttryck.
Allt som är du finns kvar i alla dina ord,
finns i oss.

Du behöver ditt utrymme och behöver din frihet,
behålla är ditt alldeles unikas sätt.
Allt som är du är fri att finns kvar
hos oss.

Fri att flyga från ord till ord,
till varje liten bokstav och till en stor.
Fri att flyga från tanke till tanke,
till varma minnen och till tröst.
Fri att flyga till vem du vill,
till våra hjärtan och till leenden.
Fri att finnas i allas våra tankar.

Dina egna ord ska få finnas kvar i våra,
du ska leva vidare i våra meningar.

Men du ska aldrig begränsas av våra beskrivningar.
Du ska inte bli nedtryckt på en kort rad,
inte stämplad på en sida,
eller fastpräntad i en bok.

Du är fri att flyga vidare.
Flyg till oss.

fjäril(1)