Samtal i bastun

Det händer inte ofta men av någon anledning bestämde jag mig för en stund i bastun efter min fredagssimning. Där satt kvinnan som jag sett i bassängen. Vi var de enda som motionssimmat när jag var i bassängen så det var lätt att känna igen varandra. Vi började prata. Prat om simning, träning och hygien.

Så började kvinnan prata om vandring. Två gånger hade hon vandra till Santiago de Compostela, pilgrimsvandringen på ca 80 mil i Spanien. Det var som att hon anade att det skulle passa mig. Jag hade inte nämnt att jag gillar vandring. Jag fick massor av tips och nu är jag verkligen sugen på att göra en sådan vandring. Tänk att få vandra i en hel månad!

Och tänk vad ett samtal med en okänd kvinna kan betyda!

Fredagssimning

Jag är så tacksam att jag stod emot min egen snålhet och köpte ett medlemskort hos Centralbadet. Nu går jag dit tre gånger i veckan och jag njuter varje gång. Extra mycket njöt jag igår.

Det är så skönt att få gå ut från kontoret och starta nedvarvningen inför helgen direkt. Så snart jag kliver in genom dörrarna på Centralbadet, så känner jag mig genast lugnare.

Att simma bort alla jobbtankar fungerar alldeles utmärkt för mig. Under fredagskvällen tog jag ut mig ordentligt. När jag var riktigt trött så simmade jag ytterligare några längder innan stretchen tog vid. Det kändes lätt.

Men den bok i badrocksfickan kunde jag sedan leta på en ledig ”solsäng” och låg där och läste. Det finns även trevliga fåtöljer och en hängmatta om man vill ha en mysig läsmiljö.

En stund i bastun, sedan i varmbassäng och därefter alldeles för länge i bubbelpoolen, såg rann timmarna iväg medan jag bara kände mig avkopplad och lycklig. Så härligt, en vanlig fredagskväll.

Det blev en ganska sen kväll innan jag var hemma men det var ju så skönt att få somna i soffan till tonerna av Let´s Dance.

Vansinnig stress för avkoppling

Sprang från jobbet för att hinna till tunnelbanan. Tog mig till tvärbanan för att inse att den hade någon form av sommaruppehåll. Letade bussar och alternativ. Lyckades. Var osäker på vilken hållplats som passade bäst och det blev inte riktigt rätt. Sprang sista biten för att hinna fram i tid. Stod utanför en låst port och hade glömt koden. Testade, testade, testade. Tog upp mobiltelefonen för att kolla bekräftelsen. Den var raderad. Försökte ringa. Batteriet dog. Tog fram en annan telefon. Inget svar. Kom på koden. Rusade uppför trapporna. Äntligen tid för bastu!

Har sällan stressat så mycket för att få en avkopplande stund i bastun. Väl där var det skönt.

Orkade inte stressa under resan hem. Hamnade på en buss som gett mig en tur genom stora delar av Norrort. Nåväl. Nu är jag hemma. Kan slappna av igen.

Varma samtal

– Är du svensk?, jag menar, är du född i Sverige?

Jag fick frågan i en bastu i lördags. Hade ett mycket gott samtal med två för mig okända kvinnor. Det var en väldigt liten bastu, ingen mer fick plats, och vi fyllde det lilla utrymmet med viktiga och djupa diskussioner i över en timme.

Frågan om jag var från Sverige förvånade mig när jag fick den. Undrar först om jag hört rätt. Jag har aldrig fått en liknade fråga, inte i Sverige i alla fall (men antagligen under någon utlandssemester). Efteråt insåg jag att ingen av de två andra kvinnorna var födda i Sverige. Kanske inte så märkligt att de frågade, även om frågan förvånade mig.

Men frågan fick mig att tänka till. Varför frågade kvinnan? Hur vanligt är det att dessa kvinnor, och andra, får frågan? Spelar svaret någon roll?

Jag kan bara svara på den sista frågan och svaret är ja. Vi talade om olika kulturer och hur de på verkar oss. Vi talade om vikten att förstå varandra. Just i det här fallet är kanske inte det exakta landet viktigt, men den kultur, de traditioner och de normer som fanns i min uppväxt är viktig. Vi, tre kvinnor i den trånga bastu, la ingen värdering i svaren utan tog det enbart som information för att förstå varandra.

Bara genom att fråga, ge ärliga svar och vara öppen för andras svar, lärde vi oss mycket av varandra under den varma timmen i bastun. Ett oväntat möte som betyder mycket. Och ja, jag är född i Sverige.

Ångbåt

Simma lugnt

Först kom träningsvärken, sedan regnet. Dagens simning är visserligen genomförd men den var allt annat än behaglig. Det krävdes stark motivation för att fortsätta, längd efter längd. Och det krävdes en bastu efteråt.

De senaste dagarnas promenader, simning och jogging kändes i kroppen idag. Jag kände det redan under promenaden över Söder ner till Eriksdalsbadet och det kändes än mer när jag började simma. Visserligen tycker jag om träningsvärk, det är någon form av välbehag i den värken, men idag hade jag önskat mer flyt.

Regnet har fallit i lokala skurar över Stockholm idag. Jag trodde att jag skulle klara mig under simturen men tyvärr. Inte så att jag är rädd för att bli blöt, men jag vill ju gärna ha en torr handduk när jag kommer upp ur bassängen. Och det blir väldigt kyligt när vinden tar i. Det märktes särskild då jag klev upp ur vattnen och vinden snabbkylde min blöta kropp.

Det blev en stund i bastun efteråt. Skönt att få koppla av och få upp värmen igen. Och lyssna till skvaller. Jag kände mig riktigt trött. Slut på energi. Men nöjd att ännu ett träningspass är avklarat. Jag är på gång!

IR Bastu

Infraröd bastu är något som jag har testat i Estland och Montenegro. Jag har uppskattat det och tycker att det för mig gott att sitta och svettas i den lilla bastun. Tyvärr har jag inte hittat något ställe i Stockholm som har en IR-bastu. Tills igår.

Det finns ett ställe i Bromma som bla ger lymfmassage och som även har en bastu där man kan boka en plats. Eftersom jag är ledig, kunde jag tar mig dit idag, även om resvägen kändes lång. 2,5 h t.o.r är lite för lång tid för 75 minuter bastu.

Själva bastubadet är jag väldigt nöjd med. Det var enkelt med allt jag behöver fanns; handdukar, vatten, gott om plats att byta om samt en klocka så att jag kan hålla koll på tiden. En IR-bastu håller en temperatur på ca 60 grader vilket känns behagligt. Det är lätt att andas. Bara sitta där och svettas. Och svettas – det gör man mycket. Det är ju vitsen med badet.

Nu ska jag läsa på lite mer om IR-bastubad och ser fram emot nästa tillfälle. Det är skönt att rensa kroppen!

 

Kan mer

Det har varit en hel del träning på sistone. Både i bloggen och i verkliga livet. Träningen går bra, det är kul och det går framåt. I söndags genomförde jag årets första joggingtur utomhus. Det gav mersmak. Måndagen blev visserligen en ofrivillig vilodag men igår blev det både promenad, löpband och simning. Trots att jag är på ett spahotell för att må gott. Inser att träningen är en del av mitt liv. Idag blev det löpband, styrketräning i gymmet, bra stretching och lite simning. Kändes gott.

Efter dagens träning kändes det extra gott att njuta av bubbelpool och bastu. Att dessutom sitta i en utomhusjacuzzi, som sluten av varmt vatten och ha huvudet i +2 grader kändes som något jag var väl värd.

Men belöning är inte det jag tänker på, det är inte det som motiverar mig. Jag vet att jag kan mer. Om jag bara vågar. Jag testade att öka farten på löpbandet. Det går. Jag orkar mer än jag tror. Jag testade att lägga på mer vikt i gymmets maskiner. Det går. Om jag vågar. När jag vågar. Jag kan och det vill kunna ännu mer. Det motiverar mig.

Det krävs dock mer av mig. Jag måste äta klokare, sova lagom och få i mig tillräckligt med vatten. Mer balans. Det här vet jag. Jag har skrivit detta tidigare. Men så är livet ibland. Man måste påminna sig om sanningen. Och erkänna den.