Nu är det full fart igen

Vilken härlig dag! Var uppe jättetidigt för att åka in till stan för ett frukostseminarium om Cirkulär ekonomi. Mycket intressant tycker jag så det var värt den tidiga morgonen. Jag sitter i styrelsen i den föreningen som arrangerade mötet och efter seminariet hade vi föreningsstämma och efter det konstituerande styrelsemöte. Jag var inte riktigt beredd på det förändringar i styrelsen som presenterades med det blir nog bra.

Hann tillbaka till kontoret tidigare än väntat och hann prata med några kollegor som jag gärna ville träffa innan helgen. Det kändes fint. Jobbade hårt under eftermiddagen, löste många frågor och avslutade eftermiddagen med en avstämning med min handledare. Vi redde ut en hel del oklarheter och nu kan jag jobba vidare i helgen. Det börjar nämligen bli ont om tid och jag vill ligga lite före för att ha marginal om något händer.

Passade även på att visa intresse för att få jobba kvar. Det blev ett bra samtal, utan löften. Det känns bra, tycker jag, att båda parter kan vara ärliga med behov och söka en lösning som passar oss båda. Det ska bli spännande att se hur framtiden kommer att te sig. Det känns som att jag är på väg att lämna en fas och gå in i en ny fas i livet.

Som vanligt kommer fredagskvällen avslutas framför ”Let´s dance”. Roligare än så är inte livet.

Tjejmilen

Idag har jag sprungit Tjejmilen. Och jag vågar nästan påstå att jag sprang, med undantag för 125 m. Det är ett långsamt tempo men jag klarade den tid jag insåg var rimlig. Och jag sprang i mål, helt urladdad.

Egentligen vet jag inte var idén kom ifrån, varför jag anmälde mig. Det är en vacker bana men det är alldeles för mycket folk vilket gör löpupplevelsen ryckig. Jag har inte haft Tjejmilen som ett mål men jag tycker att det är en bra avstämning. Eftersom jag sprungit tidigare kan jag jämföra känslan, som en årlig koll av kondition och hälsa.

I år känner jag mig nästan nöjd. I 8,5 km kändes det bra, mycket bra. Det kändes lätt, tempot var högre än det brukar vara och jag tyckte att jag passerade km-skyltarna i rasande fart. Men där mellan 8 och 9 km tog energin slut. Tvärt. Jag började må illa och frysa. Jag kände att farten var extremt långsam och jag gick några steg, kanske 50 m innan jag kom började springa igen. Det var tungt. Vid sista vätskekontrollen gick jag några steg igen, och de blev så många att jag bedömer att det blev 75 m. Sedan sprang jag koncentrerar in i mål. Så egentligen klarade jag inte att springa 1 mil men jag tycker att detta är inom felmarginalen så att jag kan känna mig nöjd ändå. Nästan nöjd.

Efter mål gång fanns verkligen ingen energi kvar. I sakta mak hämtade jag väskan, drack vatten och kaffe och begav mig sedan hem. Orkade inte med festligheterna i målområdet. Hade ont i magen och på pendeltåget hem, kom dagens matintag upp igen. Väl hemma har jag legat i frossa men nu börjar orken och färgen i ansiktet komma tillbaka igen.

En riktigt urladdning, men jag är nästan nöjd ändå. Det är gjort och det gick betydligt bättre än förra året. Jag är i bättre form och mår generellt sett bättre än tidigare. Det är glad för. Så glad att jag har bestämt att jag ska få en belöning. Vad det blir vet jag inte än, men jag ska unna mig rejält.

Avstämning

Det är tid att kolla hur det går med mina mål. För att må bra har jag satt upp fem mål som är relaterade till min hälsa. Därtill finns delmål och förklarande texter. Kort beskrivet är mina mål:

  • Sängdags senast 22.30
  • Motionera minst 55 minuter varje dag
  • Ät frukost varje dag
  • Ät mellanmål och ”matigt” även på kvällar och helger
  • Tänk tallriksmodell

Att sova gott och lagom länge är en svår utmaning. Jag har kommit en bit på väg men det är en lång väg kvar till jag kan kalla det en god vana. Här måste jag fortsätta att nöta.

Motionen går bra. Jag tränar riktigt bra vissa dagar och mängden motion ökar. Utmaningen är att jag inte längre registrerar min vardagsmotion, så jag har ingen bra koll. Här skulle jag egentligen behöva omformulera mitt mål. Men jag känner mig trygg i att jag är på rätt väg. Att motionera känns kul och det är viktigt.

Frukostmålet är det som jag numera kan fira. Jag känner att frukosten börjar bli en riktigt god vana. Jag ser fram emot den och bli riktigt orolig för dagen om jag missar min frukost. Jag har hittat favoriter som fungerar; fil och granola. Jag har till och med funderar över att leta fram ett bra recept för att göra egen granola. Hurra för frukosten! Det här målet behöver jag inte tänka på längre. Det fungerar.

Det två resterande mat-målen är på gång, eller åtminstone påbörjade. Jag tänker, experimenterar och försöker hitta långvariga lösningar. Det känns som att det är möjligt.

Gemensamt för mina mål är att de alla ska leda till en långsiktig beteendeförändring. Därav har jag ingen brådska. Det är rutin och känslan av vana som jag eftersträvar och det tar flera år. Men det känns riktigt bra att vara På Gång.

PåGång(1)