Kvällspromenad för själen

Efter en småtrist dag, drog jag på mig kängorna för en promenad i kvällsljuset. Åh, så skönt. Det blev en kvällspromenad för själen.

Rastlöshet och oro har präglat dagen, helt utan anledning. Ingen ork och lust men jag ha försökt att fixa en del ärenden. Försökte hitta en födelsedagspresent till en som inte önskar sig något. Jag behöver inspiration för att klura ut bra presenter och idag var inte en sådan dag. Har varit i massor av butiker utan att handla något. Försökte även fixa lite här hemma men det blev mest ett duttande där ingen blev ordentligt gjort.

När solen lämnat min balkong, men längtan efter frisk luft fortfarande var stort, drog jag på mig kängorna och en munkjacka för en kvällspromenad. Bästa beslutet för dagen. Det tar inte många minuter, snart har jag hittat min rytm, mitt aktiva lugn. Det långa kliven, armarna som pendlar, pulsen som lägger sig på en behaglig nivå gör att kroppen känner sig bekväm och trygg. Det ger både avspänning och energi. Sakta försvinner huvudvärken. Benen blir glada, vill dansa.

Ju mer avspänd jag blir, desto mer ser jag av naturen. Träden, knopparna, gräset, sjöfåglarna, ljuset, skimret i sjön och en hare. Jag tar in det vackra och önskar att jag tagit med mig kamera. Jag känner mig glad.

Det är en bättre version av mig själv som kliver över tröskeln efter den dryga timmen som promenaden tar. Så enkelt och alldeles gratis. En skön kvällspromenad för själen.

Befriande lördag

Med två värkande skavsår är det lätt att känna sig begränsad. Jag känner precis tvärtom, de är befriande.

Vaknade med sol i ögonen och tassade ner i köket för lite frukost. Så mysigt att tassa runt, pyssla lite här, pynta lite där och bara glida runt i lägenheten. Det fanns ingen anledning att ge sig ut i onödan. Jag lyckades även unna mig lite qi gong framför tv. Jag har en dvd med sommarkänsla, ett qi gong inspirerat pass som får mig att komma igång och må bra. En utmärkt start på dagen.

Överraskade mig själv med att fixa lördagslunch. Jag är en fika-tjej, och lagar sällan mat. Att känna lusten till lunch hemma, det är verkligen ovanligt. Vad har hänt?

Mätt och glad krånglade jag dock på mig ett par skor för att ge mig iväg till Turebergskyrkan för ett kort retreat. Tre välgörande timmar i tystnad. Temat var ”Enkelhet”. Avspänningsövningar och meditation men det fanns även tid att bara vara. Det fanns frihet att rita, måla, läsa, tänka. Och fika. Helt fritt i kyrkorummet. I stickade tofflor som några snälla tanker stickat för utlåning till oss frusna. Jag mår så gott av dessa timmar.

Resten av kvällen har jag mest legat på soffan med hälarna i luften. Ömsom läst en bok, ömsom lyssnat till tvättmaskinen som pålitligt underlättar min dag. Och jag har ätit jordgubbar men redan glömt vilken vitamin jag ville få i mig. Jag köpte dem med en klok tanke men jag åt dem med lust.

Det är inte bara skavsår som kan vara befriande. Men de har varit en god hjälp idag!