Att visualisera graden av balans

Planering är en del av min livsstil. Jag har kalendrar, listor, mål och uppföljning. Ändå hamnar jag snett ibland, livet tar överhand och balansen mellan olika delar i livet är inte optimal. Nu är jag inne i en period av obalans. Jag kan känna obalansen men jag vet inte riktigt hur den ser ut.

I gårkväll började gå igenom kalendern och markerade olika typer av aktiviteter med olika färger. Gult är träning, rött är superviktigtmåste och grönt är sådant som får mig att må bra. Pluggande och skrivande har ännu inte fått någon färg men det ska jag fixa. Färgläggningen är att sätt att visualisera hur jag använder min tid. Min tanke är att alla färger bör finnas, helst varje vecka. Det röda bör inte dominera eftersom det ofta är kritiskt och oflexibelt. Jag behöver alla färger och jag behöver även balans.

Jag ser att vissa veckor saknar grönt. Det är inte bra. Det kan förklara trötthet och håglöshet. Jag behöver mer grönt i livet. Och fler glada leenden.

Vila och inspiration

Efter gårdagens utmattande upplevelser med en tuff tenta, har jag verkligen behövt återhämtning idag. Framförallt behöver mina ögon få vila. De trivdes inte alls med allt stirrande på datorskärmen igår. Så jag unnade mig en slapp förmiddag där jag enbart gjorde de allra viktigaste av ärenden och uppgifter. Vissa saker är skönt att få avklarade.

Eftermiddagen har jag tillbringat i tv-huset för en inspelning av Babel. Det är ett av mina favoritprogram och nu började det bli som en tradition att besöka en inspelning. Jag var väldigt nyfiken på Julian Barnes, som var gäst. Det jag har läst av honom är riktigt bra, typ nobelprisbra i min uppfattning. Som alltid är det även intressant att se hur proffsig Jessica Gedin är. Jag är imponerad av hennes arbete.

Babel, eller åtminstone författarna som var där, gav inspiration så nu vill jag helst bara skriva och läsa. Därför kommer resten av kvällen tillbringas på soffan, under en filt och med en bok fram för ögonen. Det får blir en inbunden bok, med varmvitt papper och mjuka bokstäver, så att både ögon och tankar får en aktiv vila.

Julian Barnes har skrivit Livslägen och Känslan av ett slut, och dessa rekommenderar jag gärna.

 

Återhämning ger inspiration

Söndagen ägnades som vanligt framför datorn. Förmiddagen försvann medan jag först sov och sedan var helt försjunken i olika uppgifter. Vid tvåtiden begav jag mig ut på en promenad för att få komma tillbaka till livet igen. Det blev en riktigt skön promenad som jag avslutade med att bjuda mig själv på en Caffe Latte. Vips så var jag som en ny människa.

Mitt nya jag har tydligen nya intressen. På vägen hem passerade jag en blomsterhandel, Jula och Jysk. Eller rättare sagt, jag passerade inte alls utan kom hem med blommor, extra träningsbrallor, tofflor och en dörrmatta till hallen. Jag är helt övertygad om att inspirationen kom från den återhämtning promenaden och kaffepausen gav.

Lärdomen är såldes att inte slarva med återhämtningen. Tänker att om jag både gör, skriver och läser det, så kanske jag även kan ta in denna lärdom. Dessutom kan jag påminna mig själv nästa gång jag glömmer hur viktigt det är.

Över- eller understimulerad?

Känner mig trött i hjärnan. Kan man vara det? Känner att hjärnan tänker och tänker utan att slappna av. Vaknar trött med massor av virvlande tankar. Glömmer saker och fastnar i andra tankar.

Tänker att det kanske är lite mycket nu. Så är det. Det är många avslutande uppgifter i alla kurser i skolan nu samt även i coachingutbildningen som jag går. Men det är ju knappast första gången i livet som jag har mycket att tänka på. En alternativ tanke är att jag snarare är understimulerad. Att jag behöver några rejäla problem att ta tag i, några som verkligen betyder något. Skolarbetet är trots allt mest tidskrävande, inte något som berör på djupet.

Jag tycker att jag känner mig själv ganska bra men ibland vet jag varken ut eller in. Det är då man kan sitta med en kopp kaffe på balkongen. Det brukar kunna lösa det mesta.

Att samtala om sorg

I torsdags deltog jag i den fjärde sammankomsten i den sorgegrupp som jag är med i. Det innebär att det bara är en gång kvar. Jag känner att det gett en del att vara med men inte riktigt som jag trodde.

Vi börjar med att träffas och fika och det är skönt att landa. Därefter har vi genomgång, som ett föredrag, gemensamt, innan vi går vidare för samtal i mindre grupper. Flera av mina medmänniskor i gruppen är väldigt stillastående i sin sorg. Jag är en person som jobbar på, bearbetar och gör vad jag kan för att lära mig att leva med sorgen. Jag vill inte fastna. Det betyder inte att min sorg är mindre, enbart att jag hittar olika verktyg att hantera den.

I torsdags kom jag till insikt att jag måste lugna ner mig. Jag har mycket som pågår nu men jag måste även ta mig tid att tänka. Det jag insåg, är att min plats för eftertanke varit min balkong. Där har jag suttit ändra fram till slutet av september. Men de senaste veckorna har jag inte haft en sådan plats, där jag bara kan vara och tänka och tända ljus. Jag måste fixa en sådan plats. En plats för avslappning, eftertanke och återhämtning.

Tid för återhämtning

Teoretiskt vet jag vikten av återhämtning.
Planeringsmässigt, ser jag till att ge mig den tiden ibland.
Men i verkligheter är återhämtningen inte så effektiv. Jag har så svårt att släppa, att låta återhämtning få ta plats.

Det är något jag vetat om sedan tidigare och som blev tydligt idag. Jag har tagit ledigt två dagar för att varva ner efter en jobbigt vår. Ända sedan årsskiftet har detta var varit ett riktigt skitår. Och det tycks fortsätta ett tag till. Promenader och att skriva är sådant som får mig att må bra.

Men igår, på min lediga dag, så dröjde det ända till långt efter lunch innan jag lämnat tangentbordet vid min jobbdator. Därefter fortsatte jag att följa jobb och svara på mejl via telefonen. Jag kopplar inte av. Jag är ledig men hjärnan fortsätter ändå att jobba. Vaknade långt ifrån utvilad i morse, har redan jobbat en stund och ska göra lite till innan jag beger mig ut på stan.

Min lärdom är att det inte räcker med att skaffa tiden för återhämtningen. Det krävs mer än så. Det krävs att aktivt släppa allt, och låta nuet ta plats.

IMG_4661(1)

Simmar mig lugn

Så är ännu en turbulent arbetsvecka över. En vecka som dessutom varit fylld av kvällsaktiviteter. Känslor har svallat och sjunkit där oro och stress förekommit. Samtidigt har alla aktiviteter inneburit alldeles för lite sömn. Så det var en ganska sliten brud som slängde badväskan över axeln och traskade iväg mot badhuset ikväll.

Efter 45 minuters simning var jag mig själv igen. Så skönt att få ta ut sig ordentligt, få tömma ur sig och sedan koppla av i bubbelpoolen. Nu är jag redo att fylla på med ny energi.

Vet inte om simningen ger någon motion men den alla fall n gör gott. Ovärderligt just nu.

Tid för återhämtning

Igår lyssnade jag till ett föredrag som bland annat handlade om förändringar och stress. Riktigt intressant och jag fick med mig flera nyttiga lärdomar.

En av de allra viktigaste är vikten av återhämtning. Det gäller att använda kroppen, bygga upp den och då krävs även återhämtning. På samma sätt är det med stress. Man kan klara att hantera stress förutsatt att man tar sig tid för återhämtning. Föredragshållaren menar att det är bristen på återhämtning som är det stora problemet, inte stressen i sig.

Det förklarar en del för mig. Jag jobbar mycket och det blir en del stress ibland. Men jag är väldigt lat och gillar att slappa på ledig tid och jag har dessutom både skrivande, läsandet och promenader som aktiv avkoppling. Det gör att jag orkar och mår bra. Och jag har förutsättningarna. Jag har bara mig själv att bry mig om medan andra minst lika stressig hemmasituation och betydligt mindre tid för återhämtning.

Alltså, inget mer dåligt samvete för att jag latar mig. Jag ska kalla det återhämtning.

IMG_3376(1)

Tankar från dagen – När man inte är sig själv

Igår var en sådan dag där jag inte riktigt känner igen mig själv, en dag där jag är på ett sådant sätt jag inte vill vara och faktiskt inte är. Allt som kommer ur munnen, kommer ut helt fel. Försöker förstås hantera det, så gott det går. Vad annat kan man göra?

Tänker att det bästa vore att gå undan. Att få vara för sig själv. Att få ta sig tiden att bli sitt vanliga jag. Men det är ju inte möjligt i dagens samhälle. Man måste ju jobba, vara delaktig. Det krävs alltid av oss. Vi som är vuxna ska hantera det.

Men är det helt naturligt? Eller har samhällsutvecklingen gått åt ett håll som inte riktigt passar oss människor. Att samhället kräver lite mer av oss, än vi klarar av? Att samhället och vår kultur styr oss lite mer än vad som är rimligt?

Då är det inte så konstigt att det blir ”fel” ibland. Att vi har dagar då vi heller borde få ta en ensam skogspromenad än att samverka med andra. Att vi alla har dagar då man borde får ta en paus. Det är även då man hoppas på tolerans, att andra förstår att vi inte är mer än människor. Och att vi kan acceptera att det är mänskligt att inte alltid vara på topp. Att vi kan förstå att alla kan behöva lite tid att bli sig själva igen.

 

Knådning

I eftermiddags la jag mig på en massagebrits och bad om hjälp för min onda nacke och ömmande axlar. Hela kroppen var i skriande behov av massage men just nacke, axlar och vader har varit problemområden lite för länge nu.

Massören, en stark man, var duktig men helt olika den massör jag träffade på häromdagen. Att bli masserade med stora mjuka händer eller små och vassa ger olika upplevelse. Båda är bra på sitt sätt. Den här trevliga mannen hade stora händer och just idag var det alldeles förträffligt. Han knådade och knådade och fick ta i ordentligt för att lösa upp alla spänningar.

Torsdagens massage, yogan och simningen var bra förberedelser och jag tror att han fick loss de spänningar som gett den värsta huvudvärken. Efteråt var jag i alla fall helt slut och behövde åka hem och vila. Massage är kraftfullt och kroppen behöver återhämta sig.

Nu hoppas jag att jag gjort tillräckligt för att återhämta mig i helgen och samlat tillräckligt med energi för att klara av den kommande veckan. Den kommer att innehåll långa dagar och kräva fokus och närvaro och jag vill verkligen få ut så mycket som möjligt av veckan. Det ska bli en riktigt bra vecka!