Irriterande hej?

Idag har jag deltagit i två webbinarier, som en del av mitt aktiva och mycket flitiga arbetssökande. Tveksamt om de gav något men jag väljer att vara öppen och åtminstone försöka ta till mig av budskapen. Vid dessa webbinarier finns en chattfunktion, där man kan ställa frågor och ha dialog.

Skrattade gott för mig själv åt en kvinna som irriterade sig över att folk använda chattfunktionen för att hälsa på varandra. Hon tyckte att det var jobbigt och störande när folk skrev hej. Det flesta andra såg det som något som tillhör artighet och bidra till gemenskap. Först tänkte jag svara kvinnan att ”Livet är hårt och ibland behöver man hälsa på andra” men stoppande mig själv. En klok person svarade att hon säkerligen var välkommen även om hon inte vill hälsa. Det var ett bra svar, tycker jag.

Å ena sidan undrar jag hur det kan vara så jobbigt att folk hälsar på varandra att man måste kommentera det. Å andra sidan undrar jag hur personen mår. Tänker eller snarare misstänker att det är stress eller ohälsa som gör att någon irriterar sig på en sådan sak. Det är sorgligt.

Beteenden

Vi människor beter oss olika och det kan vara olika beroende på situation. Det är sådant jag betraktar och tänker mycket på, förhoppningsvis lär jag mig något också.

När jag stod vid ett gathörn i Malmö, med kartan framför mig, kom en man fram och frågade om han kunde hjälpa till på något sätt. Jag blev överraskad. En artighet jag inte är van vid. Det händer verkligen inte ofta. Och självklart tackade jag nej. Nejdå, jag klarar mig själv. Och det gjorde jag förvisso, jag visste vart jag var på väg och hade koll på alternativa vägar men ville kolla efter ytterligare alternativ. Men vem vet, det hade kanske varit trevligt att tacka ja. Han kanske hade någon information som jag missade. Han kanske hade mått bra av att få visa vägen. Vem vet.

I Lund hamnade jag i en väldigt lång kö för att köpa en tågbiljett. Systemet krånglade och det gick inte att betala med kort vilket många ville. Det fanns dessutom ingen information. Några ville gå före i kön. Här var skåningarna inte lika föredömligt artiga. De ville gärna gå före turister och andra som de inte tyckte hanterade situationen tillräckligt snabbt. Det var alldeles för många fina damer som ville gå före unga tjejer med utländskt utseende. En dam som ville gå före mig angav anledningen att hon skulle med ett tåg. Jag svarade vänligt att vi alla var där för att köpa biljetter till tåg vi skulle med. Jag tror att hon insåg att jag inte var så vilsen som jag möjligen såg ut att vara. Det hela kändes inte alls okey. Att vissa anser sig ha företräde, vara viktigare än andra.

Jag vill ha mer medmänslighet i vårt samhälle. Jag vill att vi ska bry oss mer om varandra. Kanske hjälpa varandra i biljettkön när systemet krånglar. Och nästa gång ska jag tacka ja när det erbjuds hjälp. För känslan att det fungerar. Och för att visa att betyder så mycket att erbjuda lite hjälp.