Internationell författarscen med Roy Jacobsen

Onsdagskvällen tillbringade jag i Årsta där KulturhusetStadsteatern har lånat lokaler nu när Kulturhuset renoveras. De har något som de kallar Internationell författarscen som innebär ett samtal mellan en författare och någon som leder samtalet och ställer frågor. Denna gång var det den norske författaren Roy Jacobsen som stod i centrum. Ida Linde försökte föra samtalet framåt.

Det visade sig mycket snabbt att Jacobsen inte bara skriver bra utan även är en fantastisk muntlig berättare. Han höll långa, intressanta och jätteroliga utläggningar medan Linde knappt fick svar på sina frågor. Timmen gick i rasande fart med många skratt.

Jacobsen kan stoltsera med en lång författarkarriär men allt är nog inte översatt till svenska. Det är främst hans tre senaste böcker som väckt stor uppmärksamhet i Sverige. Jag ar läst ”De osynliga”, ”Vitt hav” och ”Fartygets ögon” och fick betydligt fler dimensioner och tankar efter gårdagens samtal. För min del berikade författarsamtalet min läsupplevelse och jag värderar böckerna på ett annat sätt.

Det blev en riktigt inspirerande kväll, rolig och minnesvärd.

Författarsamtal med Evin Ahmad

Även i kväll tog jag chansen att ta del av Parkteaterns program. Parkteatern är en del av KulturhusetStadsteatern och har en lång historik. Ikväll valde jag ett författarsamtal där Kristina Luuk intervjuade Evin Ahmad. Även Sissela Kyle deltog genom att läsa några texter.

Det var en fin kväll. Spelplatsen låg vid Årsta torg och låg i skugga, vilket gjorde det behagligt att sitta där och lyssna. Mitt intryck är att Ahmad inte hade så mycket att säga om sitt författande, kanske att hon främst ser sig som skådespelare. Allt bars dock upp av Kristian Luuks professionalitet. Luuk var superbra som intervjuare och moderator, helt annat än vad man är van vid under författarsamtal. Han var påläst, påhittig, hade ett genomtänkt upplägg och hade inslag av personligt utan att själv ta över. Jag ser gärna mer av Luuk framöver. Möjligen kommer jag även att läsa Ahmads bok men det är inget som brådskar.

Det här var mitt andra besök vit Årsta tog. Jag var där på teater i vintras. Jag få tacka Sissela Kyle som ser till att både jag och kultur kommer till förorten.

Nu när jag ändå är här

Ikväll har jag varit på utflykt i en av Stockholms södra förorter, Årsta. Jag besökte Årsta torg som tycks vara byggt tidigt 50-tal (gissning) och det var mitt första besök. Anledningen var att jag vill se en pjäs ”Nu när jag ändå är här” som spelade så en scen i Centrumhuset.

Pjäsen är en del av KulturhusetStadsteaterns satsning på Kretsteatern som Sissela Kyle driver. Idéen är låta teatern komma ut till folket dvs olika platser i Stockholm. Jag gillar idéen även om jag inte riktigt tror på den. Det är kul att få upptäcka små mysiga teaterscener och olika stadsdelar/förorter. Samtidigt är det ju enklast för alla att ta sig in till stan. Jag är inte övertygad om att de når en ny publik. Snarare så att sådana som jag, tar sig ut i förorten. Men jag är gärna fel.

Ikväll såg jag ”Nu när jag ändå är här” som är terapiteater. Den har spelats och spelas som soppteater och var en del av flera föreställningar som har sin grund i terapisamtal, som den kan se ut. Per Narsoskin är författaren. Pjäsen spelas av Lennart Hjulström och Gunilla Nyroos och är regisserad av Niklas Hjulström. Jag tycker Gunilla Nyroos är fantastiskt bra och det var anledningen till min ihärdighet i att få se pjäsen. Jag tycker att pjäsen är intressant som bland annat tar upp hur svårt det kan vara att se vissa saker hos sig själv. Det är tänkvärt.

Vill också ge en eloge till Sissela Kyle som gav en varm inramning på kvällen. Hon välkomnade i dörren och kollade biljetten och gav en introdukton på scen. Hon bidrog till en nära, nästan familjär stämning och spred mycket värme. Nu ska jag spana in mer av Kretsteaterns program. Kanske jag får se mer av Stockholm på detta sätt.