Kaffestund

Majsolen skiner lite svagt denna lördagsmorgon. För mig är det tidig morgon. Min helgkurs startade redan i gårkväll men jag har inte kommit dit än. Det är ingen riktig brådska heller. De är få lektioner denna helg så ingen märker om jag är där eller ej. Jag ska snart åka dit men behöver skriva av mig lite först.

I tisdags hände några, för mig personlig, trista saker på jobbet. Det blev krishantering som pågick en bra bit in på kvällen. Eftersom det på sätt och vis handlar om mig personligen så blir det även många tankar och känslor i. Vid ett tiden på natten hade jag visserligen kommit i säng, men inte mejlen fortsatte att komma så jag klev upp för att säng av ljudet. Det dröjde innan jag somnade.

Kl 4 ringde alarmet igen. Jag behövde gå upp för att åka till flygplatsen. Knappast utsövd men jag ville inte missa flyget. Den här resan gick till Amsterdam. Det gick bra ända fram till flygplatsen i Amsterdam. Där tog jag på något sätt fel tåg och hamnade långt ute på landsbygden. Det tog mig över en timme att komma rätt. Fy vilken trist upplevelse.

I Amsterdam har jag mest sett kontor. Vi hade jättebra möte och jag är glad att jag har mina chefskollegor, särskilt i jobbiga stunder. Under en middag på kvällen såg jag i alla fall lite av staden. Det var varmt 20-25 grader och riktig sommarkänsla.

Inte heller hemresan var problemfri. I vårt gäng, som skulle till fem olika orter i Europa, fick flera inställda flyg och vi andra fick upptäcka föreningar. Jag fick sitta länge på flygplatsen och när vi väl landade på Arlanda hade tågen hem slutat gå. Det blev att ställa sig i en lång taxikö. Skönt att komma hem i alla fall.

Fredagen blev ännu jobbigare än tisdagen. Jag skulle helst bara vilja sätta mig ner och gråta men så kan man ju inte göra. Så jag jobbade på men, som sagt, missade fredagskvällens kurs.

Det var ingen större förlust eftersom jag även missat mejl om att lärare inte kommer att delta i kursen. Det är typ självstudier och grupparbeten i helgen. Därför behövde jag inte stressa dig i går och kan ta mig en kopp kaffe innan jag sätter mig i bilen. På så sätt fick jag skriva av mig lite. Kanske inte så intressant för andra, men skönt för mig.

Annons

Dyrgrip

1454432403482Med 2,5 h väntan på en middag på Arlanda, så tänkte jag unna mig en läsk. Beställde apelsinläsk och fick denna dyrgrip. 38 kr för 33 cl socker, vatten och kemikalier. Det känns faktiskt inte rimligt.

 

Göra gott

Det blev en stressig morgon. Jag gick hemifrån någon minut senare än planerat, fick skrapa bilrutor och blev ytterligare lite sen. Sedan var trafiken segare en seg. Ringlade köer som inte alls följde min tidsplan. Förseningen blev större och större. Väl framme var min tänkta parkering fylld och stängd, och jag fick leta annan parkeringsplats. Och med hög puls sprang jag in på flygplatsen. Att vara sen brukar jag kunna hantera, men att missa ett flyg, vill jag absolut inte göra.

Incheckningen gick bra och med undantag för en ovanligt gnällig tant i säkerhetskontrollen, började jag åter knappa in på min tidsplan. Sedan var det bara att springa. Jag var, förstås, i fel ände av terminalen så det blev en språngmarsch som kan räknas som dagens motion. Och jag hann! Svettig och andfådd nådde jag gaten och när jag satt i flygplans stolen var pulsen äntligen normal igen.

Det var även i den stolen jag kom att tänka på ett löfte jag gav mig själv under morgonen. När jag satt i bilen med insikten att det krävs ett stort mått av tur för att hinna med planet, lovade jag mig själv att känna tacksamhet om turen blev sann. Jag lovade att bekänna min tacksamhet och manifestera den genom att ge något till någon behövande.

Så nu sitter jag och letar lämplig organisation att skänka pengar till. Något som gör nytta. För ett löfte till mig själv, det måste jag självklart hålla. Tacksamheten är stor och varm.