Vardagliga små utmaningar

Att vara arbetssökande och ha kontakt med arbetsförmedlingen är en alldeles egen erfarenhet. Jag skriver om det här ibland, för att jag inte ska glömma. Kanske att jag någon dag behöver påminna mig. Den här veckan är det dags för mig att ha ett uppföljningssamtal. Jag har inga fysiska möten med Arbetsförmedlingen, enbart via webb och telefon och det fungerar utmärkt för mina behöv. Men helt krångelfritt är det inte.

Jag skulle ringa ett nummer och säga mitt ärende. Tyvärr ville den automatiska telefonisten inte förstå mig och jag fick massor av information som jag inte behövde. Fortsatt och hamnade i telefonkö. Försökte flera gånger knappa in mitt personnummer utan framgång. Den automatiska telefonisten meddelade att jag kunde bli uppringd. Det passade mig utmärkt. Jag har ingen aning om 32 samtal före mig är bra eller dåligt. Hursomhelst så blev jag i alla fall uppringd efter en tid av en trevlig man. Vi hade ett bra samtal, konstaterade att de inte har mycket stöd att ge mig och att jag fick fortsatt förtroende att söka jobb på egen hand. Jag tackade. Jag är inte den kund de satsar mest på. Självklart ska de inte ödsla tid på mig. Det finns andra som behöver hjälpen bättre. Efteråt blev jag uppringd av en automatisk röst som ställde utvärderingsfrågor. Jag ställer nästan alltid upp och blir som vanligt lite besviken eftersom frågorna är sådana att svaren inte riktigt kan bidra i deras utvecklingsarbetet. Nåväl, nu kan jag bocka av denna obligatoriska aktivitet och fortsätta med det som kan göra nytta.

Att handla mat brukar inte vara en utmaning, men idag hade jag glömt att det är pensionärstisdag. Pensionärerna får extra rabatt och det uppskattas. Även jag uppskattar att butikerna lockar olika kundgrupper till olika tider och därmed får jämnare ”besöksantal”. Jag bannar mig själv för att besöka affären vid ”fel” tid. Idag var det mycket folk, som tog gott om tid på sig, pratade med bekanta och konfererade inom äktenskapet kring olika inköp. Jag saknar teknik att ta mig runt hindren av kundvagnar som står på tvärs i gångarna. Till slut hittade jag i alla fall en genväg och kunde går direkt till kassan med det allra viktigaste inköpen. Resten av inköpslistan får jag bearbeta vid annat tillfälle.

Jag har med andra ord ägnat massor av tid utan att åstadkomma särskilt mycket. Inget i världen har blivit bättre av mina insatser. Tur att det finns mycket kvar av dagen och av veckan, och kanske finns en chans även för mig att göra skillnad.

IT-krångel

Det finns saker som får mitt humör att falla. En av dessa är IT-krångel. Det senaste dygnet har jag ägnat all tid åt att IT-problem på fulltid. Nu orkar jag snart inte mer.

Att Uppsala Universitet inte har IT som sin styrka har jag vetat länge. Igår skulle jag ”bara” fixa en sista sak, som borde ta några minuter. Ett dygn senare är det inte löst och jag har svurit många gånger. Idag ska jag skriva in mig hos Arbetsförmedlingen men tyvärr fungerar inte det heller. Tyvärr kan de inte skapa ett konto… försök igen… Det som gör mig irriterad är att det ställs krav på mig men det ges inte förutsättningar att leva upp till kraven. Jag gör gärna det som förväntas av mig men jag förväntar mig att andra tar ansvar för sina del som ett fungerande IT-system.

Idag ska jag lämna dator, passerkort mm till företaget där jag gjort mitt exjobb. Jag ska även hålla en sista presentation för en ledningsgrupp. Jag hoppas att de tycker att jag gjort ett bra jobb, så bra att de vill anställa mig. Även om jag gör presentation ”på övertid” så är det en bra chans att visa upp mig och mina talanger. Hoppas verkligen att dator och IT-fungerar under presentationen. Har back up-bilder både på dator, system och minnepinne – så det borde ju gå.