Planen för helgen var att åka till mina föräldrar och plocka äpplen. Så blir det inte. Redan igår började näsan rinna och det fortsätter. Inte alls mycket, skulle förmodligen inte brytt mig i andra tider men självklart är jag mer noggrann nu. Trist men jag vågar absolut inte riskera att smitta mina föräldrar.
Det får bli en lugn helg här hemma. Skulle passa riktigt bra att göra just ingenting.
Det är ett vackert äppelår där frukträden varit prydda av frukt sedan augusti. Jag tycker att det är hoppfullt och livfullt. Det känns generöst av naturen att ge oss detta överflöd. I början av månaden hade jag lyckan att få äpplen av en givmild väninna och i måndags hämtade jag hem ytterligare några 10-tals kg från mina föräldrar. Jag har bakat en del men även njutit av en hel del äpplen, precis som de är.
Idag bakade äppelpaj som en tänkt belöning för en inlämningsuppgift som jag borde bli klar med snart. Pajen blev dock blir färdig fortare än jag blev klar. Hur löser man ett sådant dilemma? Jag valde att ge mig själv dispens eftersom jag vill äta pajen varm. Den doftade så gott. Kan konstatera att jag inte är någon mästerbagare, men man måste ju offra sig och äta upp. Så nu sitter jag här med både disk och ofärdig skoluppgift. Det är inte lätt när man faller för frestelser.
En stund senare fastnade jag i en tanke om vaniljsås. Det är ju så gott till paj. Tänker att det blir en hel del äppelpajer i år, för befolkningen i Sverige i stort. Syns det i vaniljsåsförsäljningen? Eller kompenseras det av det dåliga blåbärsåret? Jag tycker att det är lite spännande hur våra vanor kan synas i statistik på olika sätt. Det krävs dock kompetens att reda ut vad statistiken verkligen visar men jag gillar när man kan säkra olika samband.
Tänk att äpplen kan ge så många tankar.
Söndagsmorgonen inleddes med att känna av kroppen och konstaterar att den kändes matt men tillräckligt redo för att åka till mina föräldrar. Det är ganska skruttiga och jag vill inte utsätta dem för risker men matförgiftning är ju inte smittsamt. Det var riktigt fint att köra de 20 milen med solsken i blick och en bra ljudbok i bilstereon.
Huvudskälet till min resa var gravvård. Jag har fyra gravar, på fyra olika kyrkogårdar, att ta hand om. Därtill brukar jag besöka två till men det hanns inte med denna gång. Min mamma är tillräckligt pigg för att följa med och hon gillar att välja blommor mm. Jag stannade en natt och idag har vi varit ute och handlat lite. Min pappa är inte lika pigg men han blir i alla fall lite piggare när jag är där. Tyvärr hade jag bråttom hem igen eftersom ett möte med grupparbetsgruppen väntade under kvällen. Skolan styr mitt liv.
Till min stora lycka fick jag även plocka äpplen. Föräldrarnas träd dignade av frukt. Det var bara att välja. Jag har aldrig varit med om något likande. Så gott. Jag har gjort en viss utrensning av frysen för att få plats med många äppelpajer. De kommer att förgylla min vinter.
Resan innebär att jag inte hängt med i vad som hänt i riksdagen idag. Det får jag ta igen någon annan dag. För ikväll tycker jag att jag är värd att få läsa lite i en roman. Min normala ”roman-tid” är mellan 23.00-24.00 och nu har jag redan bloggat bort 20 minuter. Jag som påstår att jag är bra på att prioritera.
Det är en frodande och vacker tid nu. Jag njuter av att se prunkande träd under mina promenader. Det har inte kommit mycket regn men tillräckligt för att växligheten ska frodas igen. Fruktträden dignar av frukt. Det doftar sött och gott.
Via facebook har jag sett många som gärna delar med sig av frukt. Det finns erbjudanden om att plocka äpplen och plommon. Det tycker jag är mycket sympatiskt, att vi delar med oss av vår rikedom och överflöd och samtidigt tar tillvara på vad naturen ger.
Tänker att jag borde ta med mig kameran ut. Det finns så mycket vackert som jag gärna vill bevara. Kanske borde jag även ta med mig en påse, korg eller hink för att få med mig lite frukt hem. Det finns en del träd i parker och jag tror dessutom att jag säkert kan få, om jag frågar snällt. Palla är inte riktigt min grej, jag är alldeles för feg för det.
Uppvuxen med en trädgård med många äppelträd har fört med sig en tradition att ta hand om frukten. Jag älskar äppelpaj och det bakar jag mycket av varje höst. Numera åker jag antingen till mina föräldrar för att få frukt, eller försöker tigga av bekanta. Jag måste få baka mina pajer och fylla frysen.
Är lite sen i år men ikväll satte baket igång. Här talar vi produktutveckling. Jag utvecklar receptet varje år, varierar mig, men jag testar även olika former. Som ensamhushåll vill jag ju helst ha portionspajer.
I år testar jag extrastora muffinsformar. Ska bli spännande att se hur det fungerar. Ser gott ut men jag funderar över hur jag ska få till ”lock”, när jag ska frysa in dem. Måste klura lite mer på det.
Nästa utmaningen är hur jag ska få plats med dem i frysen. Den är ju redan fylld.
Härliga bekymmer!
Min samling av hösttecken ökar. Kvällens joggingtur bjöd på två nya indikationer. Det är med längtansfull förvissning som jag noterar naturens påminnelser om att sommar är på väg att lämna oss.
Kvällens första tecken är mörkret. Det var mörkt redan när jag klev ut genom porten och inser att det är nödvändigt att smycka sig ordentligt med reflexer. Kan tipsa om Linda KW som hittar flera läckra varianter som få en joggare att synas. Jag fick även inse att en ficklampa vore bra att ha med sig i fickan. Kvällens runda gick längs olika promenadstråk och mindre vägar, men belysningen var inte tillförlitlig. Under vissa partier var det svårt att se var jag satte ner fötterna, och det känns ju onödigt.
Det är en stor glädje att konditionen nu är så bra att jag kan njuta mer av omgivningarna när jag joggar. Jag håller huvudet högt och ser mig omkring. Jag provar nya vägar för att uppleva mer. Ikväll inventerade jag grannskapets äppelbestånd. Förförisk fallfrukt är ännu ett tecken på höstens ankomst.
Älskar mina hösttecken men njuter av det sista av sommaren. Några dagar till.
Tog precis fram den näst sista äppelpajen ur frysen. Jag har frukt- och bärpajer i portionsstorlek, som jag gör under hösten och njuter av under resten av året. Jag är väldigt förtjust i just pajer av olika slag, det är så gott till eftermiddagskaffet efter ett rejält motionspass. Nu börjar mitt gottlager sina.
Jag är uppvuxen i villa med stor trädgård med massor av äppelträd. Jag har tagit hand om äpplen sedan barnsben. Som ung gillade jag att baka och äppelpaj var redan då ett paradnummer. Nu bakar jag inte så ofta, men på hösten vill jag verkligen dra på förklädet och skapa bakverk. Det är något harmoniskt i hela hanteringen.
Balkongen erbjuder dock ingen frukt. Blåbär har jag i frysen, även lite rabarber, men äpplen måste jag fixa. Jag vill förstås ha svenska äpplen och helst från min barndoms trädgård. Kanske är det värt att resa dit och plocka? Eller be att få plocka i någon bekants trädgård. Jag brukar vara för feg för att fråga, men det ska jag ändra på. De borde finnas många som inte har något emot få hjälp med att ta hand om frukten. För att palla äpplen, det är ju inte riktigt min grej.
På Gång 