Att söka jobb

Det finns saker som jag inte kan sluta förvånas över. En sådan sak är mejl jag får med förfrågningar om jobb. Inte de som skriver själva – utan de som söker jobb åt andra.

Härom veckan fick jag mejl från en kvinna som ville att jag skulle anställa hennes systerdotter. Idag fick jag mejl från en kvinna som sökte jobb till sin pojkvän. Jag har fått sådana förfrågningar tidigare men trott att det är någon form av enstaka undantag men det är tydligt att det är vanligare än man tror.

Nej, jag är inte intresserad av människor som inte ens kan skriva, mejla eller ringa själva. Och jag kan inte förstå att de tycker att det är en bra idé att söka jobb åt andra. Eller att någon tror att de kan göra intryck genom att andra skickar förfrågningar. Det är bara så obegripligt för mig. Självklart svarar jag artigt men jag kan inte riktigt låta bli att undra vad som ligger bakom dessa mejl.

Förutbestämt

Att söka jobb innebär att få erfarenhet av både professionella rekryterar och stressade chef. Det är en speciell situation och en speciell bransch.

Härom dagen ringde jag en rekryterande chef. Hon svarade inte, så jag fick ringa flera gånger. Efter ett tag ringde hon upp, märkbart stressad och irriterad på alla samtal. Det var svårt att få några vettiga svar på frågorna. Fy bubblan, att jobba för en sådan person, var min tanke. Jag tror dock att de redan hade en intern kandidat som de bestämt sig för, eftersom vi externa som sökt fick svar samma dag som ansökningstiden gick ut. De har antagligen inte ens läst våra handlingar. Jag förstår att de vill visa upp att de gjort en exertern rekrytering, men det är ett ganska kostsamt och oärligt sätt när det ändå redan är förutbestämt vem som ska få jobbet. Jag tror tyvärr att de missar många bra kandidater med sin trångsynthet.

Förfarandet är dock inte ovanligt. Jag har sett det tidigare och jag ibland få en känsla när jag pratar med chef eller rekryterare att jag är med i ett skådespel. Jag blir aldrig ledsen när det händer utan är något jag snarare observerar med intresse. Min övertygelse är att företagen riskerar att förlora i längden eftersom det är svårt att kunna lita på dem efter. Dessutom, de vet inte om de valt rätt person bland alla guldkorn i ansökningshögen. För mig är det bara ett dumt agerande.