Förmiddagsyoga

Ägnade en del av lördagsförmiddagen hos Friskis&Svettis för att starta igång min yogaträning. Min tanke är att träna så mycket som yoga som möjligt innan min kurs startar för att veta mer om just mina behov, vilka frågor jag ska ställa och få hjälp med det som är svårt för mig.

Det var skönt att starta dagen med yoga. I början kändes allt bra, men i vissa positioner kände jag av en blåslagen tå. En obalans i kroppen som blir så tydlig under yogan. Men efter ett tag började humöret svika mig. Denna ledare var tydligen väldigt förtjust i att stå i positionen ”hunden”. Den gjorde hon ofta och länge. Jag är inte alls förtjust i hunden. Det är bra men den är inte så bra att man behöver den så överdrivet ofta i ett pass. Så tyvärr, den här ledaren kommer inte att få flera besök av mig. Det finns andra som har mer varierande pass.

Fördelen med att jag struntade i vissa av ledaren övningar, var att jag gjorde andra. Jag gjorde egna solhälsningar vilket jag behöver öva på. Det var nog första gången jag drev på själv i träningen på det sättet. Det ser jag som ett steg framåt. Något att glädjas åt.

IW på olika sätt

Började veckan med ett av vårens favoritpass, ett Indoor Walking bas-pass med en ledare som betytt mycket för mig. Nu var det länge sedan jag besökte hennes pass så det kändes som viktigt i flera bemärkelser med träningen. Jag fick träna vilket är kul och bra. Jag fick känna att träningen har gett stort resultat, det här var busenkelt jämfört med hur det kändes i vintras. Jag fick även ge av min energi till ledaren som efteråt sa att hon kände sig stärkt av att se stammisar i motionsgruppen. Träningen betyder så mycket, på så många olika sätt.

Idag var jag på ett annat Indoor Walking-pass, intervallträning. På detta pass måste jag ge allt jag har och lite till. Jag vet inte riktigt hur det går till men det fungerar. Just i kväll hade jag fel kläder och fel skor, vilket tog lite för mycket av min uppmärksamhet. På något sätt kändes det som att jag stod lite snett och gled av fotplattan och det var inte så bekvämt. Men det blir träning ändå och den är effektiv.

Samma form av träning, men ändå så väldigt olika. Och ledaren är mycket central i detta. Ledarens upplägg av passet, musiken och peppandet är det som får mig att kämpa, att ta i och att överträffa mig själv. Varje ledare är unik och jag är tacksam över att ha så många favorit-ledare.

Tisdagsträning

Igår var det tisdag och jag kände mig modig nog att träna Indoor Walking Intervall på Friskis&Svettis Annexet på Kungsholmen i Stockholm. Jag har testat det passet en gång tidigare och det tog alla, verkligen alla mina krafter. Efter det passet satt jag och darrade i omklädningsrummet och undrade hur jag skulle ta mig hem. Men glädjande nog har i stort sett all träning sedan dess känt lättare.

Med bara fem medmotionärer och en ledare så ser vi varandra i gruppen. Och jag kan lova att vi fick kämpa under passet. Alla tog i för kung och fosterland. Det var fem tomteröda och grimaserande ansikten som försökte se peppade ut medan svetten rann längs våra ryggar. Ingen var oberörd. Handdukarna var blöta och vattenflaskorna tömdes. Ett och annat stön hördes med de flesta bet ihop. En oerhörd lättnad spred sig när passet var slut. Och så snart vi orkade prata igen, undrade vi när vi får chansen att träna igen.

Detta är ännu ett steg i rätt riktning. Träningen ger resultat, jag vågar ta i mer. Och jag tycker att det är kul!

Intervallträning

Tisdagen var en dag för utmaning. Indoor Walking har blivit en favorit i Friskis&Svettis utbud. Jag är nog egentligen på bas-nivå men tränar på medel-nivå ibland för att det är kul. Av någon oklar anledning ville jag även testa intervallträning, vilket känns lite mer än vad mina ben klarar av. Men där stod jag.

Vi var bara sex personer på passet och det ger en viss press. Passet var relativt nytt, även för ledaren. På så sätt var vi alla lite ovana och vi visste inte riktigt vad som väntade. Det var nog bra. Det var tufft. Riktigt tufft. Jag fattar inte att jag orkade. Men när ledaren peppar så tar jag i, vill inte ge upp. Intervallen var olika långa men med trötta ben så kändes de extremt långa. Aldrig tidigare har en minut känts så lång.

Efter passet satt jag halvt frånvarande i omklädningsrummet med darrande ben. Jag var verkligen helt slut, mådde lite illa. Jag missade att tacka ledaren för ett bra pass, hade enbart fokus på att dricka vatten. Återhämtningen tog tid. Men idag har jag inte haft någon träningsvärk, så jag förutsätter att träningen var givande. Och nu ser jag redan fram emot nästa träningstillfälle. Jag vill ju gärna förbättra mig.