Öppna era hjärtan

I torsdags såg jag ett genrep av teaterföreställningen ”Öppna era hjärtan” som spelas på KulturhusetStadsteatern i Stockholm. Jag har funderat mycket på pjäsen sedan dess.

”En ny form av scenisk blandform” antyder att det inte är traditionell föreställning. Det är flera berättelser som berättas och flera skådespelare har flera roller. En berättelse är vad som händer när en vanlig man hjälper en tiggare, en annan handlar en ung nazist som blir kär i en judisk tjej och en ytterligare berättelse har ett kommunalråds perspektiv. Varje berättelse i sig är intressant och bidrar till helheten. Det kan tyckas rörigt men jag gillar det här. Det är en utmärkt grund för ett sund debatt som visar att det är en komplex situation med att ”Öppna era hjärtan”.

Min kamp

Min kamp spelas  nu på KulturhusetStadsteatern i Stockholm. Det är Karl Ove Knausgårds verk som blivit teater. Ole Anders Tandberg står för dramatisering och regi.

Vet inte om det är positivt eller negativt att jag inte har läst Knausgårds verk. Eftersom Knausgård skrivit sex tjocka volymer så förstår jag att allt inte kan finnas med i denna pjäs. Men det jag ser i pjäsen är väldigt bra. Det håller ihop på ett mycket bra sätt och jag gillar det jag ser. Det är tidvis roligt, fartfyllt och tidvis mer djup och berörande.

I rollerna – både som jaget Knausgård och alla andra som förekommer – ser vi Sven Ahlström, Gerhard Hoberstorfer, Ann-Sofie Rase och Jessica Liedberg. Det blir inte alls rörigt utan känns helt naturligt med de fyra på scen. Sedan tidigare gillar jag Hoberstorfer och Rase och det förstärks av denna pjäs.

Visst är jag nyfiken på vad som står i hela romansviten. Men det lär ju dröja innan jag tar mig an ett sådant projekt.