Jag är en annan nu

Jag är en annan nu är en pjäs av Björn Runge som har premiär i kväll på KulturhusetStadsteaterns lilla scen. I rollerna finns Ann Petrén och Sofia Ledarp. Igår såg jag genrepet.

Det handlar om en mor- och dotterrelation. Mamman är upptagen av sig själv och sina krämpor. Dottern, som genomgår en cancerbehandling, vill få till en bättre relation med sin mamma. Dottern passar på att besöka sin mamma på vägen till sina behandlingar på sjukhuset.

Det är välspelat men jag blir inte berörd. Pjäsen flyter fram men utan avgörande konflikter som utlöser reaktioner eller insikter. Jag saknar något som får ihop pjäsen till en helhet, någon som ger förståelse och något som väcker känslor. Det är överdrivet, ibland komiskt men det ger en låg grad av igenkänning.

Nu ska det bli intressant och läsa andra recensioner. Från mig blir den ingen rekommendation.

Kvällarna med Kerstin

Lördagskväll på Stockholm stadsteater och på Lilla scen spelades genrepet av ”Kvällarna med Kerstin”. Ann Petrén spelar huvudrollen i en uppsättning som är inspirerad av en bok av Åsa Mattsson och Caroline Roosmark som heter ”Dagarna med Kerstin” och handlar om Kerstin Thornvall. På scen finns även en ung kvinna spelad av Misa Lommi och ett band som spelar afrikansk musik.

Vi får möta en åldrande Kerstin ur hennes eget perspektiv och hon ger flera bitska kommentarer. Vi får även följa med bakåt i tiden, till en yngre och mer levande Kerstin. Vi får ord, dans och musik. Vi får till och med sjunga med om vi vill.

Kanske tillhör jag inte målgruppen, kanske vet jag för lite om Kerstin Thornvall, kanske är jag för ung, kanske är jag bara stängd men den här pjäsen ger mig ingenting. Jag fattar faktiskt inte vad allt handlar om. Visst finns en röd tråd med det finns alltför många andra trasseltrådar som bara trasar sönder helheten. Och när det kastas ut hårda kolor över publiken vill jag bara ta skydd.

Skådespelarna är bra, musiken är medryckande men det är något i avsaknaden av genomtänkt manus som jag känner av. Jag hade höga förväntningar och det klarade tyvärr pjäsen inte av att leverera. Men smaken är ju unik och de flesta äldre damer i publiken såg nöjda ut när vi lämnade salongen. Jag gläds med dem.