Helena von Zweigbergks författarskap

Med biljetten hårt i handen gick jag till Biblioteket i Sollentuna i tisdagskväll för att lyssna till Helena von Zweigbergk. Det var gratis och jag fick var ute i god tid för att få min biljett. Och självklart var det fullsatt. Majoriteten av publiken var kvinnor och jag tillhörde den yngre delen av publiken.

Som läsare uppskattar jag Helena författarskap och jag trodde att jag läst det mesta men det var förstås alldeles fel. Jag hade missat, eller snarare glömt, att hon började sin författarbana med deckare. Helena bjöd på en fin historia där det blev så tydligt hur böckerna växt fram.

Böckerna ”Ur vulkanens mun” och ”Anna och Mats bor inte här längre” intresserade oss i publiken. Helena berättade om önskan att visa på surandets effekt och hur viktigt det var för henne att barn fick ha en tydlig del av berättelsen. Och jag kan intyga att hon lyckades med allt detta. Vi fick inget löfte om fler böcker om Mats, Anna eller deras barn men svaret var så öppet att vi kan fortsätta att hoppas

Under den här timmen hann vi även med att få höra om boken ”Sån’t man bara säger” men mest tid ägnades åt ”Än klappar hjärtan” som är Helenas senaste bok. Vi ville så gärna veta mer om personerna, någon i publiken ville ha en annan utveckling och flera önskar kommande bok om en av de tre systrarna i boken, en syster som intresserar oss och där vi vill se att det går bra för henne.

För mig är det så berikande att få lyssna till samtal kring böcker jag tycker om. Som skrivande människa fick jag inspiration som jag skriver om här. Som läsare ska jag försöka få tag i de tidigare böcker av Helena von Zweigbergk, som jag ännu inte läst. Jag ska försöka börja med ”Tusen skärvor tillit”.

Annonser

Bokcirkel med goda samtal

En av de saker som jag är stolt över att jag gjorde under 2013, är att ta initiativ till en bokcirkel. Jag har länge velat vara med i en bokcirkel, tänkt på det och när jag väl tog steget att dra igång så var det så enkelt. Nu är vi är några kvinnor på min arbetsplats som träffas var sjunde vecka och i onsdags hade vi vår tredje träff.

Vi provar oss fram och har ännu ingen tydlig inriktning. Vi kommer överens om en bok tillsammans och när vi träffas har vi ett öppet samtal. Inga strikta regler men goda samtal. Det känns bra. Det är intressant att höra hur andra upplevt en bok och givande att tänka efter och förklara vad jag själv tycker.

P1010026(1)I onsdags diskuterade vi ”Än klappar hjärtan” av Helena von Zweigbergk och ”Bländad av ljuset” av Zoë Wicomb. Två olika böcker och som berörde oss på olika sätt. Det var så spännande att få höra hur lika vi tyckte om vissa karaktärer och hur olika vi tyckte om andra. För mig betyder det också mycket att få höra hur mycket respektive lite språket betyder för läsupplevelsen. Vi läser på olika sätt och det tycker jag är intressant.

Nu ser jag fram emot att få läsa och diskutera nästa bok. Men hur ska jag stå ut med att vänta i sju veckor?