Kan man älska sig själv?

Kan man älska sig själv?

Vissa personer har inga som helst problem att svara på den frågan. Andra har det, och vågar inte ens ställa frågan. Många finns någonstans däremellan. Kanske att hen älskar delar av sig, men att det alltid finns något att förbättra. Kanske att hen känner sig nöjd och tillfreds men inte mer än så. Kanske att hen älskar sig själv vissa dagar men andra dagar är tyngre.

Frågan dök upp i mitt huvud när jag körde bil och lyssnade på radio. Ännu en av alla dessa kärlekssånger fyllde kupén. Det var en text som beskrev en persons ovillkorliga kärlek till en annan. Skulle jag kunna skriva en sådan text, eller en dikt, till någon jag älskar? Svaret är ett mycket snabbt ja, ingen tvekan. Skulle jag kunna skriva något liknande till mig själv? Även om jag aldrig behöver visa det för någon annan. Knappast. Svaret kom lika snabbt och tveklöst. Det finns inte på kartan.

Ändå är det mig själv jag lever med. Vi lever alla med oss själva. Vi lever våra liv. Om visst kan vi skriva hyllningstexter om livet. Men det är inte det samma som att skriva till sig själv. Jag menar inte att vi ska bli egocentriska eller narcissistiska, men kanske kan vi bli lite mer ödmjuka mot oss själva. Att älska sig själv är en del av livet. Och viktigare är det ju att göra det, än att skriva texter om det. Och om någon återkommer till frågan ”Kan man älska sig själv?”, så har hen ett positivt svar.