Åldersnoja

Min vackra att-göra-lista ligger i det närmaste orörd på bordet. Idag har jag haft sovmorgon, skrubbat kroppen lite extra och smörjt in den efteråt, läst på balkongen, löst korsord och varit hos frissan. Det är inget imponerande tempo men jag kallar det semester.

När jag var hos frissan överhörde jag ett samtal som fick mig att le. En kvinna som har en bebis hemma berättade att hon har åldersnoja. På något sätt, jag vet inte hur, har hon räknat ut att det kommer att ta sju år innan de har råd att byta bil. När de har bytt bil kan de skaffa nästa barn. Hon är orolig om hon inte ska orka, då, när hon är så mycket äldre. Hennes frissa frågar hur gammal hon är. Svaret är 24 år.

Vi andra i lokalen såg på varandra och log utan att i övrigt kommentera. Och jag tänkte att jag är glad att jag inte har någon åldersnoja. Jag är glad att jag kan känna mig trygg i mig själv, mina behov och min ålder och att jag kan inse att ibland får att-göra-listan vila när det är viktigare med semester.

Goddag yxskaft

Fick ett anfall av åldersnoja idag. Pratade via Skype med mina skolkamrater och använde uttrycket ”goddag yxskaft”. En tystnad som följdes av ett nervöst fnitter utbröt. Fick en tydlig känsla att mina kompisar knappast använder det uttrycket.

Kollade och det visade sig att uttrycket kommer från en läsebok från början av 1900-talet. Jo, ungefär så gammal som jag kände mig idag.