Toner med känsla av Paris

Ibland måste man bara göra utan att tänka eller känna efter för mycket. Så tänkte jag under förmiddagens jobbsökande. Jag håller hårt fast i mina rutiner och min kaffekopp. Och så helt plötsligt får jag syn på ett jobb, kanske en dröm, som får det bränna till och vips så kan jag ägna alldeles för många timmar på att få till en bra ansökan. Tiden försvann och helt plötsligt brann delar av eftermiddagens nöjen inne.

Kvällens aktivitet var Parkteater. Det är en fin tradition sedan länge här i Stockholm med gratis föreställningar av olika art under sommaren. Ikväll var det Brel – det enda kanonera förstår. Det är någon form av musikföreställning som tidigare har spelats som soppteater. Albin Flinkas och Fredrik Meyer är populära och de har en trogen publik som trotsade regnet i kväll.

Innan föreställningen, som var på Långholmen, tog jag en långpromenad över Södermalm. Min ursprungliga tanke var shopping och fika men det hann jag inte riktigt med, de spar jag till en annan dag. Regnet hängde i luften, jag klarade mig under promenaden men det kom några skurar i väntan på föreställningen och under den. Jag, och nästa alla andra, var väl förberedda med regnkläder. Det var härlig syn med tusentals färgglada regnkappor och paraplyer. För många är det tradition att ägna den långa väntan inför föreställningen, till att äta picknick. Man behöver var på plats, minst en timme innan om man vill ha en hyfsad plats.

Det blev en lite fuktig men väldigt fin kväll. Jag är ingen Brel-fantast men det var en fin föreställning och en härlig stämning. Enhelheten, att bara ta med ett sittunderlag och slå sig ner, är ett väldigt härligt sätt att njuta av kultur.

Så rätt men ändå fel

Idag har jag varit på soppteater. Det är något jag verkligen gillar och det är dessutom ett bra sätt att få träffa fd kollegor och vänner. Idag var vi tre tjejer som överraskade en fjärde som fyllde år igår.

Som vanligt går jag grundligt tillväga. Jag har studerat repertoar, recension, vilken soppa som serveras, bra platser för att välja rätt pjäs och rätt dag. Jag har till och med kollat en trailer för den pjäs jag valt.

Pjäsen Orfeus & Eurydike kanske inte låter så upplyftande, men jag hade uppfattat att soppteatern har gjort en modern/speciell version med mycket sång och musik. Det har stämde utmärkt bra. Uppsättningen var rysligt bra, strålande framfört och med musik som jag gärna kan lyssna på hemma. Både soppa och sällskap var utsökt. Och jag tror att födelsedagsbarnet blev glad!

Men jag hade tydligt glömt att jag inte klarar av när det blir för djup om döden. I en pjäs om dödsriket så går det ju inte att undgå. Men det blev betydligt mer berörande än jag anat. Och mer rörande än jag kan hantera utan tårar. Jag försökte verkligen koncentrera mig men det var möjligt att inte tänka på dem som jag förlorat och som jag så gärna vill hämta tillbaka till livet igen. Det är svårt att låta blir att ögonen tåras. Inte så att jag storgrät, snörvlade eller störde föreställningen nog var det någon tår som jag inte lyckades stoppa innan den rann ner för kinden. Fy så eländig jag kände mig. Fånig på alla sätt. Men det är bara acceptera.

Ibland blir det helt rätt men ändå lite fel. Men pjäsen var bra!

Cockfight

Bar-teater dvs att gå till teatern, köpa något gott i baren och sedan sätta sig för att njuta en pjäs, visst låter det som en bra idé. Idéen testas på Kulturhuset stadsteatern och igår var jag där. Och jag är mycket förtjust i konceptet. Ett jättebra sätt att umgås på.

Pjäsen som spelades heter Cockfight. Det handlar om en ung, vilsen man som inte riktigt kan bestämma sig för om han vill leva med sin pojkvän eller sin nya flickvän. En middag för alla tre kan vara ett sätt att få svar. Det är ett relationsdrama med mycket komik. Det är fantastiskt hur bra det roliga och det sorgsna går ihop utan att bli fars eller plumpt.

På scenen ser vi: Vanna Rosenberg, Patrik Hont, Christer Fant och Albin Flinkas. Alla gör bra insatser även om jag Albin Flinkas är den som mest får med sig publiken. Å andra sidan är detta hans scen och han har stor erfarenhet av att välkomna publiken. För man känner sig verkligen välkommen till kvällen och upplevelsen.

Hoppas verkligen att de fortsätter med Klara Nätter och fler kvällsföreställningar. Hit vill jag ta med många av mina vänner. Det här vill jag dela med många.

Cabaret

Det var en stor lycka att knipa ett biljett till kvällens genrep av Cabaret på Stadsteaterns stora scen (Stockholm). En glad avslutning på arbetsveckan och svängig start på helgen.

Föreställningen är glad och fartfylld och man känner ju ingen en del av musiken. Jag har dock aldrig sett Cabaret förut, så jag kunde inte storyn. Stadsteaterns uppsättning passar mig eftersom det inte är så mycket naket, visserligen en del juckande men mycket hudfärgad tyg och burleska scenkostymer.

Om jag hade valt fritt, hade jag nog vald andra skådisar. Albin Flinkas är väldigt bra men det vara flera andra roller som inte kändes helt bra, som att något saknades. Det är okej men inga oförglömliga skådespelarinsatser. Flera av skådisarna når inte ut i hela salongen, som om det agerar enbart för några rader. De får inte heller igång publiken. Vi klappar med i musiken eller engageras på annat sätt.

Det blev ändå en fantastisk kväll, kul att se, jag känner mig glad och vill sjunga med i musiken. Jag gillade även delar av scenografin, dock inte alla kostymer. Det är bra sånginsatser. En lättsam underhållning och en trevlig fredagskväll.

 

Hellsingland

I Stockholm har vi lyxen att ha Parkteatern, som är gratis teater av olika slag  på olika platser i Stockholm. Utbudet har växt för varje år känns det som. Allt är inte bra men det är en fin tradition och det är härligt att ta med picknickkorgen och sitta i gröngräset och njuta.

I kväll såg jag Hellsingland, en musikalisk underhållning baserad på Lennart Hellsings texter. Och det är bra. Jag har ingen relation till Hellsings texter men Albin Flinkas och Fredrik Meyer som står för föreställning gör det riktigt bra. De är fantastiskt proffsiga och bjuder på sig själva. Det blir en varm föreställning.

För mig betyder kvällar med parkteatern mycket. Det är sommar och det är kultur som jag behöver. Sådan kvällar får mig att må gott.

Den allvarsamma leken

En välgörande timme av fredagskvällen fick jag på Stadsteatern i Stockholm. På Klara scen spelades ”De allvarsamma leken” eller åtminstone en version i form av en minimusikal. Den har tidigare framförts på soppteatern, därav det kompakta formatet.

Formatet var komprimerat, musiken bedårande och sången var riktigt bra. På scen fanns Albin Flinkas, Maja Rung, Marika Willstedt och Fredrik Meyer och jag tycker att de kompletterade varandra riktigt bra. Alla är skickliga och bjöd oss på en fin föreställning.

Nu måste jag köpa boken. Jag har ju inte läst den, jag skäms men det är ju inte försent. Jag vill ju veta hur mycket av historien jag fick ta del av, och om jag missat något. För det här är en historia som lockar mig. Jag gillar det här.

Blodsbröder

I torsdags såg jag ett genrep av ”Blodsbröder” på Stockholm stadsteater stora scen. Det är en musikal och kommer säkert att locka mycket publik. Kvällen avslutades med stående ovationer vilket jag inte alls kan förstå.

Historien handlar om en mamma som i fattigdom ger bort en son så att det två tvillingpojkarna får växa upp under skilda förhållanden, ekonomiskt och känslomässigt. Det kommer dock att mötas och bli vänner och deras vänskap både utvecklas och prövas. Musikalen har gjort succé i olika uppsättningar och det kan jag förstå. Storyn är enkel men berörande. Första akten måhända lite lång men allt tar fart i andra akten. Det är välskrivet och välkomponerat. Dock, är det många låtar som återkommer och även om jag gillar att man tar upp trådar och återanvänder fraser, så blir det lite för mycket. Eller helt enkelt för få låtar.

I stadsteaterns uppsättning är det två bröderna fantastiska. De spelas av Albin Flinkas och Anton Lundqvist och de är båda mycket bra. De överglänser övriga i ensemblen vilket, för mig, inte ger den balans och harmoni som präglar en samspelad ensemble. Detta förstärks av mycket ironi, märkliga kostymer och tolkningar av olika karaktärer. Det är ett kaos mest hela tiden och jag har ingen aning om varför man valt dessa tolkningar. Min upplevelse är att det stör för mycket. Det blir väldigt ojämnt och rörigt.

Så tyvärr, den föreställning jag såg levde inte alls upp till mina förväntningar. Jag spar mina ovationer till någon annan pjäs.