Kristianstad och Åhus

I samband med min Skåneresa, bodde jag några nätter i Kristianstad. Dagarna ägnades mest åt vandring men jag såg även till att se staden. Det kanske inte är någon metropol direkt, men trevligt att strosa runt längs bilfria gågator.

Min upplevelse är att stadskärnan krympt sedan mitt senaste besök. Många butiker har stängt, inklusive min favoritbokhandel. Jag noterade att väldigt många skyltfönster var fyllda av konst, där lokala konstnärer fått/tagit chansen att visa upp sina alster. Har inte sett detta så tydligt i andra städer så det var en trevlig upptäckt. Men i övrigt tycker jag att det är tråkigt när stadslivet försvinner, det blir så trist och öde.

En solig måndag tog jag bussen till Åhus. Ville se havet och äta glass. Hade noterat att under helgen var bussarna överfulla, så jag valde en lugnare dag och fick bra plats på bussen. Åhus var litet och pittoreskt men så mycket att göra fanns inte. I hamnen hittade jag i alla fall flera glasställen och valde noga. När jag stod vid glasskylten, hälsade ett par på mig. Hann tänka att jag inte kände dem, men mannen hävdade att jag bodde på ”hans hotell”. Kunde kanske stämma men just det paret hade jag inte lagt märke till. En minut senare hör jag en stämma ropa mitt namn. På kajen står en kollega. Eftersom vi har jobbat hemifrån sedan i mars har jag inte träffat henne fysiskt sedan dess. Vilket märkligt sammanträffande att stöta på varandra i lilla Åhus.

Det blev trevliga dagar i Kristianstad och jag bodde bra på det lilla hotellet. Blev lite bekant med några andra gäster men det var inte helt lätt. Vi satt i var sin ände av ett långbord med många meter mellan oss. Fick nästan skrika för att höra varandra. På så sätt är det en märklig tid. Å andra sidan en väldigt bra tid eftersom vi var många som upptänker Sverige i sommar, och även upptäcker hur trevliga vi svenskar kan vara.