Knäcka ägg

Stod vid spisen för att steka pyttipanna och ägg. Varje gång jag knäcker ett ägg kommer samma tanke av tacksamhet upp: Jag är så tacksam för de människor som först kom på tanken att äta ägg!

När jag ser slemmet så skulle åtminstone inte jag tänka på det som något ätbart och gott. Men någon kom på den modiga tanken att koka och steka och det är jag tacksam för.

Det är oklart hur bra jag egentligen skulle kunna klara mig utan all den kunskap som tidigare generationer bidragit till. Det är sådant jag tänker på, när jag ser min pyttipanna med ägg.

Pannband, ägg och kaffe gör en bra dag

Kaffe utan mjölk går inte an, så när mjölken tog slut blev det ilfart till affären. Valde ett döende köpcentrum. På sikt ska det läggas ner och under dryga året har den ena butiken efter den andra stängt. De har inneburit en hel del utförsäljningar och reor. Friskis & Svettis och City Gross håller sig kvar och City Gross har mjölk.

Passade på att kolla utförsäljning av två olika sportaffärer. Det var bara bottenskrapet kvar. För mig blev det dock en stor lycka. Jag har under längre tid letat pannband. När jag tränar forsar svetten i pannan och jag behöver ett rejält svettband, inget tunt hårband som är populärt nu. Det har varit en svår jakt men nu hittade jag en liten övergiven låda med olika modeller. 70% rabatt på reapriset gjorde att jag kunde köpa alla som passade. Nu har jag ett förråd med färgglad variation, vilket glädjer mig mycket.

Känner mig även glad för förra veckans utflykt med äggköp. Jag hade en hel del ägg i kylen och idag har jag konstaterat att alla de gamla äggen var alldeles för gamla för att vara ätbara. Tur för mig att jag köpte nyvärpta ägg, för de är gott.

Kanske att jag inte varit så effektiv idag men det är redan dags för eftermiddagskaffe som jag ska avnjuta på balkongen, tillsammans med en bok. Det här artar sig till en riktigt bra dag i all sin enkelhet. Det gillar jag.

Utflykt med äggköp

När det var dags för eftermiddagskaffet, fick jag ett starkt sug efter en liten utflykt. Jag hade ägnat dagen åt skrivarbete. Jag är, tyvärr, ganska hård mot mig själv och håller hårt i mina rutiner. Ibland behöver jag mer frihet och idag var en sådan dag. Så trots att jag inte var riktigt klar, så drog jag iväg.

Efter en bilfärd längs småvägar hamnade jag först i Örsundsbro och sedan på Landsberga gård. På gården kan man köpa ägg och även fika. Det var smaskigt gott och den fanns även en trevlig liten gårdsbutik där jag fyndade en burk och en ljusstake, förutom äggen. Tyvärr fick jag inte träffa hönorna, vilket jag gärna gjort.

På vägen därifrån hamnade jag i regnoväder. Ljuvligt att naturen får vattentillskott. Det behövs rejäla mängder och dagens bidrag var välkommet. Jag hade dock lite svårt att se och missade rätt avfart och hamnade i Uppsala. Till slut kom jag ändå hem och kände mig glad och nöjd.

Nu väntar resten av dagens att-göra-lista. Eller så tar jag helg.

Första och sista påsken

Så här i påsktiden går tankarna till min lilla ögonsten. Det är snart två år sedan han tog och saknaden är stor. Han finns alltid i mina tankar och de här dagarna kan tankarna inte låta bli cirkulera kring minnen av vår första respektive sista påsk tillsammans.

När min ögonsten var liten, det måste ha varit hans första påsk, så ville jag förstås ge honom en påskpresent. Eftersom hans storasyster fått diabetes, bara några år dessförinnan, var godis fortfarande ett känsligt ämne att prata om. Jag valde fina färgpennor still flickan, som hon älskade. Det blev mycket lyckat. Till min ögonsten hade jag hittat en handdocka som såg ut som en glad, rufsig tupp. I näbben fanns något som lät om man tryckte där, vilket jag trodde var en passande underhållning. Min lille ögonsten tittade förundrat på tuppen, gillade antagligen färgerna men så snart vi började låta med näbben blev han jätterädd och gallskrek. Nej, det blev inte som jag trott och jag kände mig som en hemsk faster. Efteråt blev det ett ganska roligt minne och idag är det enbart ett minne.

För två år sedan letade jag som en galning efter present. Min ögonsten var gravt handikappad och det var svårt att hitta presenter, ännu svårare att förnya sig från år till år. Just den här påsken kom jag på två idéer. Dels en stor godisnapp, typ polkagris. Jag tänkte att han kunde suga på den, utan att sätta i halsen. Den andra idén var nutella. Han kunde bara äta mosad mat och jag tänkte att nutella på en sked kanske kunde fungera. Jag valde godisnappen, hittade en specialiserad godisbutik som hade flera smaker, så han fick flera. Jag tänkte att jag kan ge honom nutella någon annan gång. Åh, så korkat. Det blev inga fler påskar, inga fler chanser.

Så, skäm bort era nära. Ta vara på påsken och skapa fina minnen.

Dags att fylla kylen

Julenmaten sinar. Idag tog både julkorven och rödkålen slut. Det är dags att fylla kylen igen. Jag behöver ägg , fetaost och ruccola för att kunna göra min favoritomelett. Kanske att det även är dags att förnya sig, hitta en annan paradrätt? Läste förresten att ruccola heter senapskål på svenska. Undrar om någon använder det namnet?

Normalt sett skriver jag aldrig inköpslista. Det innebär att jag tar vad jag hittar och sedan tycker jag att det inte finns något i kylskåpet. Borde jag komma till insikt att det är dags för en förändring? Jo, men inspirationen tryter. Jag är inte motiverad.

Hoppas att jag kan överraska mig själv och komma hem med nya typer av matvaror än vad som brukar bo i min kyl. För att komma hem behöver jag dock gå ut och ta mig till affären. Regn och +2 grader är inget väder som lockar till promenad. Kanske att jag tar bilen.

Det här med att se nyåret som en tid för nya vanor, är nog inte min grej.