Tågresa hem

I torsdags eftermiddag tog jag min packning, lämnade hotellet och gick mot stationen för att åka tåget hem. Jag tänkte mig en lugn och skön resa men det blev inte riktigt så.

Strax före avgång kom ett sms om att AC-utrustningen i min vagn var trasig och att det skulle bli varmt. Det fanns möjlighet att boka om. Men tyvärr var tiden knapp så varken jag eller mina medresenärer hann utforska dessa möjligheter. Inne i vagnen var det mycket riktigt varmt. Och det tycktes som att det varit varmt länge. Det doftade inte hallon. Det här blev ett givet samtalsämne för alla i vagnen med mycket pust och stön. För det flesta var det bara mindre behagligt men för vissa är det större problem med andringssvårigheter.

Själv var jag väl rustad med vattenflaskor, frukt och bulle. Jag gick till bistron för att finna den stängd. Kaffe kunde jag få och det räckte ju för mig. Men stämningen i vagnen blev verkligen inte bättre av att för resa med en stängd bistro. Ännu mer av suck och stön.

Bakom mig satt ett killgäng. Det sjöng smäktande kärleksballader. Det klagade på doften men hade samtidigt inga problem att dricka öl och äta illaluktande snacks. De flesta andra hade vettet att avstå från alkohol i värmen. Snett mitt emot mig satt ett par med ett litet barn. Barnet var så litet att det satt i knät. Och gallskrek. Jag fattar att barnet inte gillade värmen men jag fattar inte hur föräldrarna tänkt natta barnet, oavsett. Vi var ju inte framme förrän tid 10-tiden. Så där satt jag med min bok bland sång och skrik. Jag längtade hem.

Igår läste jag att SJ har problem med att tågvagnarna inte klara det långvariga värmen. Det kan jag ha förståelse för. Det gör var det kan för att erbjuda andra lösningar, ersättning mm.

Bastubilen

Min bil saknar klimatanläggning. Det är sällan ett problem. Visst kan det vara varmt ibland men helt uthärdligt. Igår hade jag en 12,5 milsresa framför mig och det blev olidligt varmt.

En kortare stund kan värmen fungera men inte under en längre tid. Igår var det så varmt att det inte hjälpte att ha fönstren öppna. Trots att jag hade vatten med mig, blev jag tvungen att stanna och ta en paus.

Jag tänker att det är viktigt att inse att när det är dags att ta paus. att inte bara fortsätta. En kort stund i fläktande vind, hjälpte att kyla ner min kropp och sedan kunde jag fortsätta igen.