På en buss i fredags kunde jag inte låta bli att höra två kvinnor prata med varandra. Det kunde ingen annan heller, åtminstone inte den ena kvinnan som hade en röst som gick igenom allt. Jag tänker att hon borde veta, vi kan ju inte vara de första som upptäckt detta. Hursomhelst, så hördes allt och jag vill inte kalla det att tjuvlyssna utan mer som ofrivilligt överhöra.
Men en sak fastande, ett ord som jag sökt efter och som har betydelse i en text jag skriver. Ett ord hon sa satt igång en kedjereaktion av tankar som födde nya idéer till mitt manus. Det är visserligen inte det manus jag egentligen skriver på nu men nästa (som jag redan så smått påbörjat). Jag hade inte papper och penna med mig så jag gick ta upp mobiltelefonen och börja skriva ner stödord, gjorde en google som jag behöll för att komma ihåg.
Det kändes som att jag skrev ner ett tjuvlyssnande men det gjorde jag ju inte, bara ett ord i en enorm svada. Killen bredvid mig kollade på min telefon och jag försökte skygga undan hans blick.
Är man en skrivande människa så vill man ju inte missa en bra idé, som tar manuset vidare. Även om man ser lite mystisk ut på en buss.
Skulle vara spännande att veta vilket ord som fick igång dig!
Det kanske kommer klarna med tiden.
Jag tycker det är tämligen irriterande att ofrivilligt tvingas lyssna på andras samtal på en buss men en del pratar väldigt högt så vad gör man. Hittills har jag inte blivit inspirerad någon gång men vem vet…
Jag blir allt som oftast irriterad. Ändå säger jag sällan till.