Jag är tacksam över att leva i ett land med demokrati och yttrandefrihet. Vi kan verkligen vara med att påverka vårt samhälle. Inte alltid som man får som man vill, man är ju inte ensam i ett samhälle, men vi har mycket stor frihet här.
Jag blir så arg när man inte använder möjligheterna på ett klokt sätt, eller missbrukar våra rättigheter. Och självklart blev jag ännu en gång irriterad över aktivister som försöker förstöra tv-sändningar. Inget blir bättre av det. Inte heller att limma fast sig på vägar eller annat. Det finns ju massor av andra sätt; skriv en artikel, nå ut med fakta och budskap, ta kontakt med beslutsfattare, samverka med andra.
Att dra till drastiska metoder är verkligen sista utvägen, sista steget i en trappa av andra åtgärder. Sitt egens påverkansarbete ska inte behöva gå ut över andra, om du kan ditt jobb.
Utöver att jag blir arg blir jag även ledsen. Viktiga budskap når inte ut, utan skyms undan bakom drastiska metoder. Faktum är att jag tror att vissa typer av destruktiva metoder snarare fördröjer förändringsprocessen för andra.
På Gång 