Det fanns en tid då jag älskade att sitta på caféer och skriva noveller. Det gör jag fortfarande med det händer inte så ofta. En novell kan man börja skriva för hand, innan man skriver in och redigerar på datorn. Det gör att det faktiskt fungerar att sitta lite varstans med papper och penna. Jag gillar när det här folk runt omkring mig, ljud, liv och rörelse och med en kopp kaffe blir det ännu bättre.
Nu arbetar jag med noveller som jag redan jobbat en del med tidigare. Perfekt att skriva ut på papper och fortsätta redigeringen på det sättet. Jag ser saker jag inte sett på skärmen. Tänker på ett annat sätt när jag läser på papper. Det tar tid med det är värt det.
Det händer att jag drömmer om att ha skrivandet som jobb. Eller så är det bättre ha det som älskad fritid.

Jag har betydligt lättare för att upptäcka ”fel” om jag ser texten utskriven. Däremot så föredrar jag lugn och ro även om det låter mysigt att sitta på ett café och jobba.
Vem vet vad framtiden bär med sig men en älskad fritidssyssla är inte fel heller.
Det är samma för mig. Jag byter font, ändrar marginaler och skriver ut på papper för att se felen. De finns men är svåra att hitta.