Har fått ett infall där jag skriver om gamla noveller. Jag redigerar och redigerar. En del är hyfsat bra, andra får jag nog jobba en del på. Eller ge upp. Tanken är att skicka till en del tidningar och prova lyckan. Jag tycker att det kan vara värt ett försök.
Det fina med denna redigering är att jag inte märker hur tiden går. Jag blir så uppfylld av skrivandet, härligt att återupptäcka karaktärer som är som gamla vänner. Jag blir glad. Tycker att de förtjänar en bättre framtid än att vara inlåsta i min dator.
Nåja, har väl inga större förhoppningar. Men jag vill ända våga och tro på mig själv. Jag måste få testa.
På Gång 
Det är en härlig känsla när man blir så uppslukad av någonting!
Verkligen. Det betyder mycket.
Klart de ska få en chans!
Jag vågar.