Draken av Laetitia Colombani är en roman om en kvinna som tar sig till Indien för att få tid för sig själv och finner något annat. Tidigt på resan blir hon räddad av en liten flicka, får kontakt med några unga kvinnor och inser att hon har något hon kan bidra med.
Det är en fin berättelse som på både skär och värmer i hjärtat. Jag gillar historien men inte sättet den är skriven på. Det är mer av ett berättade av annan historia än gestaltande av den. Det gör att jag saknar närheten. Det finns en hel del tydliga miljöbeskrivningar men kan sakna helheten tex dofter, värme, ljud mm.
Boken har ett viktigt budskap, kan ge inspiration och av den anledning hoppas jag att fler läser.
Jag har tidigare läst ”Flätan” och ”Krigarinnor” av samma författare. Jag tycker att ”Flätan” är överlägset bäst.
På Gång 