Ikväll har jag varit och sett Kulla-Gulla på KulturhusetStadsteaterns Stora scen. Det var ett genrep och det inleddes faktiskt med krångel men sedan gick allt som en dans. Och det var en bra dans. Jag trodde att det kanske var mer för barn, men det var absolut de vuxna som har behållning av föreställningen. Publiken bestod främst av 70+ och de uppskattade pjäsen mycket.
Det är mycket dans och scenografin är väldigt intressant, den höjer pjäsen. Maja Rung gör en strålande insats som Kulla-Gulla. Numera verkar det vara populärt med dans och även akrobatik i pjäser. Det intresserar inte mig men viss var det okej.
Jag hade gjort ett misstag i bokningen och valt en riktigt usel plats dvs en dålig stol. Tre timmar inkl paus var för länge på den hårda stolen. Men å andra sidan, hade jag säkert somnat om det varit bekvämt. Det är en lång pjäs efter en lång arbetsdag.
Ska blir intressant att läsa recensioner och framförallt vad barn och ungdomar tycker om den. Annars får kulturtanterna rycka in och fylla salongen.
På Gång 
Så intressant det lät! Själv älskade jag böckerna om Kulla-Gulla och ärvde originalutgåvorna av min mamma. Dock misstänker jag att det är lite av en generationsfråga om man har läst dem eller inte. Vilken otur med stolen för tre timmar är lång tid.
Jag har inte läst men vet att mamma gjorde det. Och det var många i hennes generation i publiken som gillade detta.
En ”barnens proletärförfattare” kallas Martha Sandwall-Bergström och hennes böcker belyser en viktig period. När man läser böckerna som barn uppfattar man inte den samhällskritik som faktiskt förekommer.
Den var tydligt i pjäsen.
Säger som Znogge. Böckerna läste jag med glädje. Fick serien av en granntant vid födelsedagar och så. Jättebra serie!
Jag kommer nog inte att läsa, men teatern var bra.
Jag hade en bok om Kulla-Gulla, som jag älskade, men läste faktiskt inga fler.
Det finns ju så många böcker man vill läsa, kan inte hinna allt.