Vicekonsuln av Marguerite Duras är en roman som tar tid att läsa trots att den bara är på 200 sidor. Det är en härlig miljö att vara i men det är inte helt enkelt att förstå berättelsens vindlingar. Jag har sett att man bör läsa den flera gånger och det kan nog stämma.
Här finns en uttråkad ambassadörsfru och ett antal män däribland vicekonsuln. Men här finns även en tiggarkvinna som väcker både läsarens och karaktärernas intresse. Allt utspelar sig i ett hett och svettigt Calcutta. Fattigdom och rikedom finns i berättelsen och avståndet däremellan är inte särskilt lång men ändå tydligt.
Jag misstänker att jag tillhör dem som ska läsa fler gånger för att ta in alla bokens toner. Och det gör jag gärna. Därtill skulle jag vilja veta varför Duras inte fick Nobelpriset i litteratur. Ofattbart för mig.
På Gång 