Dina färger var blå

Dina färger var blå av Marcus Jarl är en relationsromans som beskrivs som feelgood. Själv upplever jag dem som en kärleksroman av ungdomskaraktär men där karaktärerna nu är 40 års åldern. Det utspelar sig i Stockholm, har ett begränsat persongalleri, den stora delen är i nutid men det finns ett stort avsnitt med tillbakablick.

Ett par lever sedan länge tillsammans men tidigt märks att de inte delar allt, det finns hemligheter och svartsjuka. En orsak till svartsjukan försvann för typ 20 år sedan men dyker upp och förändrar livet för paret. Mannen säger sig har tre månader kvar att leva och vill leva dem med kvinnan han en gång lämnat.

Jag hade läst om boken och hade mycket höga förväntningar. De föll och jag är så besviken på min läsupplevelse. Det är en lång bok, ca 400 sidor men ändå har mer än hälften passerat innan man kommer fram till att mannen kommer tillbaka, dvs huvudstoryn. Det ger för mig en märklig komposition och jag hann tröttna. Och trots längden så är det mycket som saknas tex miljöbeskrivningar. Mycket är ”vackert” eller doftar ”gott/härligt”. Det är väldigt svårt att få klara bilder. Språket är enkelt, aning sliskigt ibland.

Men det som jag blev mest besviken på är att vissa delar av berättelsen inte är så trovärdig. Jag upplever att det saknar gedigen research eller eftertanke för att få till bra beskrivningar. Det blir lite mer av rosa tonårsdrömmar.

Det blir tyvärr ingen rekommendation från mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.