Olika funktionsnedsättningar

Det finns en hel del saker som vi inte pratar så mycket om, har jag märkt. Jag tror inte att det är någon illasinnad tanke bakom det, bara så att man inte riktigt tänker på det. I mitt team har vi både hörselproblem och synproblem och jag har pratat om det öppet. Jag har även bett de berörda att vid nästa avdelningsmöte berätta om sina upplevelser och hur vi andra kan underlätta för dem. De ville de gärna. Och jag förstod att de inte fått den frågan tidigare, vilket faktiskt är lite märkligt.

När vi började prata om det kom vi på fler ämnen som andra medarbetare vill berätta om, olika sjukdomar mm. Det finns ett behov att få berätta och i vår grupp kan vi ha den öppenheten. Det känns väldigt bra och det ordna jag gärna.

Men ändå känns ändå märkligt att det finns grupper som inte alls har den kommunikation. Och att det kanske finns fler ämnen som inte ens jag vet att vi borde prata om. Jag frågar ju men kanske att det ändå finns något som någon håller inne. Jag tror i alla fall på öppenhet.

8 tankar på “Olika funktionsnedsättningar

  1. Håller med dig. Det är bra att veta, så man förstår och kan underlätta.
    Vår ena svärson har hörapparater. Inget man ser eller reagerar på. Dock har vi ju lärt oss att ser han inte oss vet han inte att vi pratar med honom. Mellan har lärt sig att om man spelar spel, han är i motståndarlaget, då ska han se till att han inte ser om man viskar. Han är en fena på att läsa på läpparna 🤣

  2. Jag har väldigt hörsel på ena örat, jag minns när jag gick i skolan och läraren sa inför hela klassen att jag skulle sitta på höger sida i klassrummet så jag hörde bättre att jag skämdes så, känsligt som barn att känna sig utpekad.

    • Det är ju det här som är en del av problematiken, att några skäms för sådant det inte finns anledning att skämmas för och som i sin tur gör att andra inte vågar prata öppet om det. Det är så svårt att veta vad som är rätt.

  3. Själv är jag för att göra saker talbara och tror att det är bättre i längden men det är också en balansgång. Vi har haft elever som varit helt trygga med att kamraterna vetat men vi har även haft det motsatta. I en viss ålder är det så viktigt att vara som alla andra och de har absolut inte velat berätta.

  4. Nu när jag tänker efter så pratar vi lite om dolda sjukdomar på mitt jobb, inte alls faktiskt. Numera är genomsnittsåldern rätt låg, men även när den var högre var det inget som kom up. Och även yngre kan ju ha nedsättningar och sjukdomar.

    • Jag tycker redan att det märks att flera vill berätta. Det finns ett behov. Har tex upptäckt att diabetes är väldigt vanligt och då är det ju viktigt att vi andra vet hur vi ska agera om någon mår dåligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.