Det blev inga lördagsreflektioner över morgonkaffet i morse. Behövde skynda mig in till stan, där jag tillbringat dagen. Nu är jag hemma igen, det är en halvtimme kvar innan kaffeförbudet inträder så jag kan njuta av dagens sista kopp i lugn och ro.
Det har varit en tuff vecka. Jag hade ju förberett mig så bra, redan i söndag. På måndagsmorgonen kom en kris att hantera och det har tagit hela veckan. Långa dagar, knappt ens tid för lunch, allt för att få ordning på situationen. Och det har jag lyckats med. När det gäller människor och mående ger jag allt och tycker att det är värt det. Men det känns i kroppen och det var så oerhört skönt att få lyssna på Spanarna i P1 i går, och sedan ta en lugn kväll. Gott att få sova i morse.
Trots att det är mycket på mitt jobb, betydligt mer än jag tänkt mig, känner jag att jag är på rätt plats. Det jag gör betyder något och jag gör skillnad. Och jag kommer inte ha dubbla roller för alltid, det kommer bli lugnare. Det tänker jag på när jag sitter med kaffekoppen och funderar över framtiden. Framtiden inspirerar mig.
På Gång 