Tålamod

I början av juni var jag hos optikern, gjorde en synundersökning och beställde nya glasögon. Jag hade varit i butiken flera gånger tidigare för att testa ut bågar och hittat ett par som jag fastande för. I mitten av juni hämtade jag ut dem och sedan dessa har jag varit en flitig besökare för att få bågarna justerade, ibland en till två gånger i veckan, ibland väntat två veckor. Vissa gånger har jag anat oråd direkt, bland haft gott hopp om att problemet var löst.

Under sensommaren har hoppet dalat och jag har misstänkt att det är något fabrikationsfel på just mina bågar. Skyltexemplaret sitter jättefint, det är mina som är sneda och vinda hur expediterna än försöker att justera dem.

Söndagens besök var lite uppgivet till att börja med men sedan förslår kvinnan bakom disken, äntligen, att testa med en annan båge av samma modell. Hon skulle kolla om hon hade ett extra exemplar. Och det hade hon. Så satte hon igång på nytt och vips satt bågarna bra på näsan.

Nu vågar jag inte fira, vill vänta några dagar innan jag tar ut segern. Jag är glad att de äntligen lyssnat och bytt bågen, att det gick att göra direkt men samtidigt lite irriterad över att behövt få så vänta så länge med den här åtgärden. Jag har haft mycket stort tålamod. Om lösningen faktiskt fanns i butiken så känns det som att mitt tålamod blivit prövat i onödan.